Jag har väl mer tid än jag behöver nu, och läser och går och funderar på ditten och datten. Har länge irriterat mig på skoldebatten i Sverige, varför får man alltid känslan av att lärare gnäller när de uttrycker oro och frustration över sin och elevernas situation? Varför går jag runt och får lite ont i magen när jag tänker på att jag ska hem, börja jobba och ha ansvar för en massa barn och personal, men med nästan obefintlig specialistkompetens, som så väl behövs? Härom dagen skrev jag brev till Jan Björklund, det är ju ändå valår och jag ville veta hur han ser på det här.
Hej!
Jag bor sedan ett par år i USA och följer fortfarande skoldebatten i Sverige, både p g a att vi ska flytta tillbaka till Sverige med våra två barn, men också för att jag själv är förskollärare och har arbetat i skola och förskola.
Har förstått att det pågått en stor diskussion i Sverige angående skolan efter att det kommit fram att vi halkat efter internationellt. "Att ställa krav är att bry sig" läser jag på Jan Björklunds hemsida, är det lösningen på krisen i Sveriges skola? Hur då?
Jag är rätt kritisk till skolan här när det gäller synen på barn och i viss mån metoderna, men det finns faktiskt en del den svenska skolan skulle kunna lära sig tror jag. Detta är på intet vis någon vetenskaplig studie utan en enkel betraktelse från en Svensson in the suburban world, United states. Jag får nämligen känslan av att här är lärare lärare, inte socionomer, inte sjuksköterskor och inte administratörer. Det finns det andra, utbildade personer som är. Är min dotter sjuk och säger till sin magister att hon inte mår bra, så börjar inte han känna i hennes panna och fråga hur hon känner sig, lägger henne på en bänk och går och ringer mig. Han säger "okej, gå till skolsköterskan". Skolsköterskan arbetar heltid på skolan och finns tillgänglig hela dagen för att kunna göra bedömningar av barn som inte mår bra och dessutom undervisar hon i hälsa en gång i veckan i alla klasser och fungerar som rastvakt. Samma sak med alla specialämnen, musik, gymnastik, datakunskap/bibliotek, bild osv. Alla dessa lärare är utbildade i sitt ämne och undervisar alla klasser enbart i detta. De har då tid över till att vara rastvakter och dessutom erbjuda fantastiska "efterskolanaktiviteter" i form av t ex kör eller fotboll. Till detta finns även speciallärare, som har mattegrupper, läsgrupper eller skrivgrupper för de som behöver extra stöd i ett eller flera av dessa ämnen. Lärarna undervisar och gör det de är utbildade för, uppstår det en konflikt och barnen inte själva kan lösa den så kan de få prata med kuratorn och reda ut det hela. Känns som en utopi för de flesta som arbetar i svensk skola kan jag tänka mig. Jag vet inte hur många gånger jag gick hem från mitt jobb i skolan och tänkte att det enda jag har gjort idag är att lösa konflikter och sitta i telefon med föräldrar, vars barn hade hamnat i trubbel under dagen. Det var inte det jag utbildade mig för och det jag hade för avsikt att ägna mina dagar åt, men alla de gånger rasten försvann för att några barn hamnat i luven på varandra och känslan av att aldrig vara tillräcklig bidrog till att jag tillslut inte ville fortsätta. Och jag är inte ensam. Hur hade det sett ut om vi haft en kurator till vårt förfogande, som kunde ta de stora konflikterna, kanske starta föräldragrupper, grupper för barn med skilda föräldrar eller annan sorg? Fånga upp de problem som stör barnens arbetsro i skolan.
Vi pratar ofta i Sverige om att vi ska ha fler vuxna i skolan, men jag har sällan hört någon som kan definiera vad exakt dessa vuxna ska göra, viket gör att budskapet verkar sakna tyngd. Jag tror att Sveriges ganska relationsorienterade skola (ja, jämfört med här i alla fall) skulle kunna gifta sig väl med den här typen av organisation. Jag tror att det är de här personerna vi ropar efter. Det kostar, men det kommer också att smaka när vi bär frukt av det och jag har en känsla av att vi är många som är beredda att satsa skattepengar på skolan för att vårt lilla land återigen ska vara ett föregångsland inom utbildning och framför allt få alla våra barn och unga att få en tryggare och mer kvalificerad väg genom utbildningssystemet. Tänk också vilka bonusar det skulle innebära, lärarna skulle få briljera med sina ämneskunskaper och pedagogiska finess och få den status de så väl förtjänar och fler duktiga unga människor skulle lockas att studera till ett roligt yrke där man får göra det man utbildats till att göra. Undervisa.
Snart är det val och även jag ska rösta. Hur ser folkpartiet på ökade resurser i form av specialkompetens i skolan? Kommer ni att satsa på något av ovan nämnda eller ska ni fortsätta att hävda att lösningen är att vi ska ställa krav på eleverna?
Tack för ordet!
Vi får väl se om jag får något svar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar