Apropå 6 juni

Sedan våren gjorde sitt intågande här på New Jersey så har också fler och fler amerikanska flaggor satts upp överallt. Alla huvudgator i byarna här omkring är kantade med flaggor. Det är faktiskt fint. Faktiskt...?? Jo, här är de stolta som sjutton över sin flagga och hissar den så ofta som möjligt, gärna varje dag. I Sverige nästan skäms ju folk över att flagga nuförtiden, på vår lilla gata i Åkered luftas fasadflaggorna på nationaldagen, midsommar och om någon på gatan fått barn. Och när flaggan hänger där är den ju så fin, den blågula, som liksom signalerar vacker natur, den svenska sommaren och alla våra traditioner. Varför kan inte vi kanta våra gator med den blågula fanan? Tänk vad fint det skulle vara om Avenyn kantades av svenska flaggor! Nä, det skulle ju väcka värsta uppståndelsen antar jag, då får man hänga upp alla världens länders flaggor, eller åtminstone Europas. Det är solidariskt och fint tänkt, men vi måste väl ändå få vara lite stolta över vår flagga och vårt land. Det har vi all anledning att vara! Det är inte självklart med ett hyggligt väl förankrat miljötänk, föräldraförsäkring åt alla och socialförsäkringssystem åt alla som vi har! Det är inte självklart att ha allemansrätt i en natur med allt från platt åkermark i söder till ishotell i norr men i princip inga naturkatastrofer. Det är väl ändå något att vara stolt över? När jag flyttar hem till Sverige tänker jag flagga i tid och otid, sedan får folk säga vad de vill. Det blir mitt sätt att manifestera att Sverige är ett jäkla bra land att leva i!

Huvudgatan i River Vale är kantad av amerikanska flaggor

Vi har haft översvämning i trädgården nu i helgen. Redan i torsdags började de varna på TV för häftiga regnfall och snart började alla grannar förbereda sig, bland annat med att hyra in lastbilar, som de sedan lyfter in alla sina ägodelar från första våning i. Självklart var Andreas bortrest även denna gången, så jag och barnen kånkade grejer från källaren och förberedde folk på att eventuellt ta emot oss om vi var tvungna att evakuera. Vi behövde aldrig göra det tack och lov och nu är regnet över och solen skiner igen!

Grannens trädgård var mer sjö än trädgård

Djur inpå knuten

Sommaren är här på allvar. Vi har mellan 20 och 30 grader varje dag nu. Häromdagen tog Alvin och Tyra premiärdoppet i poolen och det är verkligen en start på sommaren här! Vi har fixat och donat lite i trädgården, oljat våra möbler, tvättat altanen och fixat lite blommor. När vi tagit fram vår lilla utehylla på altanen fick den stå tom några dagar. Det dröjde inte länge innan ett fågelpar bestämt sig för att hyllan var ett bra ställe att bygga bo på. Jag hittade boet när det precis var nybyggt med någon slags vass och längst i botten som en slags grund, fuktig jord som de puttat in noggrant runt om hela. Det kanske var brutalt, men jag blev lite irriterad, eftersom vi skulle ha våra grejer i hyllan och dessutom ville vi inte ha fåglar flaxande över oss när vi grillar, så jag tog och slängde bort boet och hoppades att paret skulle hitta en ny plats. Det tog ett par timmar, så var boet där igen. Jag slängde även denna gång bort det, men det dröjde bara till nästa dag så var boet tillbaka. Det var väl självaste .... Jag slängde boet en tredje gång och ställde ett par skor på platsen för att demonstrera för fåglarna att där kan de inte bygga bo mer. Senare på dagen när jag hämtat barnen så berättade jag för de om hur jag tre gånger i rad slängt ett fågelbo och vi skrattade lite åt att fåglarna inte gav sig. Tyra gick ut för att kolla var boet varit och kommer tillbaka och skrattar gott. Ett nytt bo, skorna hade de flyttat på..... Något kom emellan och jag tänkte att jag måste gå och ta bort det där boet senare. Dagen efter skulle jag göra det. Då ligger det ett alldeles grönt litet ägg i boet. Alvin och Tyra bad, nästan på sina bara knän, att vi skulle låta boet vara kvar, så jag hade inte hjärta att ta bort det igen. Snart låg där två ägg, och nu  är det fem och vi väntar för att se om det kan bli små ungar....

 Fågelboet när det var två ägg

Under hela vår tid här har vi förundrats över naturen och framförallt djurlivet. Vi trodde vi sett det mesta nu efter nästan ett år, men härom morgonen när jag skulle köra barnen till skolan krälar det en orm på garageuppfarten. "Ta hunden" vrålar jag till Tyra som står en bit bort. Tyra förstår ingenting så jag fortsätter vråla "ta hunden!". Till slut tillägger jag "det är en orm!". Doris, hunden, kommer ju gärna med en daggmask hängandes i munnen emellanåt och detta var en liten orm, så kanske skulle hon försöka ta den också... Alvin, som fortfarande var inne och knöt skorna, drämde då igen dörren och ställde sig i fönstret och vrålade ut genom fönstret : "Är det en orm? Är den stor? Är den grön??". Nog för att det kan finnas, för oss, exotiska djur här emellanåt, men gröna, stor ormar, näpp. Detta var en liten unge, brun, med något ljust mönster på ryggen. Riktigt läskig ändå tyckte jag!

Vi har övat på en pjäs som Alvin och Tyra var med i häromdagen. Svenska skolan hade  skolavslutning i Svenska kyrkan i NYC  och då spelades den upp. Den handlade om utvandringen från Sverige på 1800-talet. Tyra spelade mamma Kerstin och Alvin sonen Jonas. Båda tycker det är tråkigt att svenska skolan har uppehåll hela sommaren, de älskar att umgås med de andra svenska barnen. Men till hösten kör vi igen. Jag har fått frågan om jag kan tänka mig att hjälpa till som fröken ihop med Annika, som är huvudlärare och det kommer jag att tacka ja till. Det ska bli jättekul och Alvin och Tyra tycker det är toppen att ha mig som fröken, så jag får passa på!

Sommaren är här!