Lugnet före Sandy

Ungefär varenda granne har frågat om Catrine bokade en äventyrsresa när hon valde att komma hit nu... Stormvarningen har det nu pratats om i flera dagar, en granne har hyrt en liten lastbil och flyttat in alla tillhörigheter i, säckar har lagts ut och bilar flyttats, i övrigt råder verkligen lugnet före stormen! Vi har plockat upp allt från källaren och första plan i huset, flyttat in alla möbler och saker vi haft utomhus. Det värsta för oss kommer troligtvis bli översvämningarna som brukar följa i stormens och regnets spår. Vi håller alla tummar att vi kan att vi kan bo kvar i huset hela tiden och att Catrines flyg inte blir inställt på onsdag kväll!

Promenad för att ativiera oss lite innan vi måste befinna oss inomhus vem vet hur länge....

 

Jag och Catrine hade turen att ha planerat vår trip till Manhattan mellan lördag och söndag och vill du åka till New York över dagen så har vi upplägget för att hinna med Times square,  grand central station, korv med bröd i Central park, Empire state building, bruschetta i Little Italy, prutshopping i China town, en glutt på Ground Zero och två tmmars shopping på Centrury 21, middag på restaurang på Lexington avenue.

Catrine på Grand central station

Nu hoppas vi som sagt att översvämningen stannar i kälaren eller kanske till och med i trädgården! Fortsättning följer....

Höst

Halloween har dragit igång här ordentligt nu. Pynten i trädgårdarna trängs, det är häxor, fågelskrämmor pumpor, Dracula och spöken, även gravstenar av olika slag ställs ut. Häromdagen ringde det på dörren och när vi öppnade var ingen där, men på dörrmattan stod en påse godis. Vi stod länge och tittade och undrade vad det kunde vara, en bit bort stod en bil med motorn på.... Alvin, som var ganska skärrad, sa till mig flera gånger "det är nån bakom bilen". Men jag såg ingen. Vi gick in igen och efter ett par minuter fick jag et sms från en granne "We just boo´d you :)". Jaha...?? Vi har nu fått veta att detta är en ganska ny tradition, alternativt en New Jersey tradition, där man busringer på dörrar och lämnar godis och försöker att inte bli upptäckt, en så kallad prehalloween grej. Självklart har vi också "booat" några grannar i vår tur, det var ju hur spännande som helst! Även en liten halloweencarneval har vi hunnit med, det var maxad stämning när Tyra skulle klä ut sig till häxa. Det bästa med hennes utstyrsel var att hon skulle ha svarta lösnaglar....

Vi var ute och plockade våra egna pumpor i helgen i solskenet, tro det eller ej men vi har runt 16-17 grader de flesta dagarna och i helgen har solen varit framme non stop!Vi har varit ute och cyklat på världens längsta gång och cykelbro idag också. Helt fantastisk utsikt över Hudson river med alla dessa träd i alla tänkbara höstfärger och solen som glimmar över floden, grymt!

Ja som sagt hösten är här och jag passade på att byta vyn på bloggen till en med lite hösttema, får känna på det lite och så byter jag nog snart igen....

Har i två veckors tid fått en massa mail från skolan om att det är misstänkta kidnappningar av barn runt om i Bergen county. Känner mig inte speciellt orolig eftersom jag följer barnen till skolan och de aldrig går någonstans själva här. Det är ändå ganska intressant att följa hur frågan attackeras av kommunen och skolan. Nu senast fick vi en länk där det finns tips om hur vi ska prata med våra barn om "Stranger danger" som det kallas.... Jag var tvungen att gå in och kolla länken och det började rätt bra med att det är viktigt att tänka på att prata om att aldrig följa med en främling oavsett vad, men samtidigt inte skrämma barnen. Sedan drar det iväg lite, dels genom att det finns tips riktade till olika åldrar, men också exempel på hur man ska spela rollspel på lekplatsen eller i parken med dom. Om de skulle komma bort någonstans så ska de veta att de ska kontakta security guard, en polis, någon som arbetar i en affär eller en mamma med barn (!).  Om de är själva hemma ska de veta att dörren måste vara lås, de får inte öppna för någon, inte svara i telefonen.... Vi skulle ju inte skrämma dom, eller?!

Första besöket

Vi har haft besök i över en vecka, känns som om de kom i förrgår, svärföräldrarna. Tiden går så vansinnigt fort! Vi har hunnit med en hel del, shoppingtur på några malls, en sväng på spa för pedikyr och massage, promenader till parken, turer till New York city och en weekend i Washington. Washington var en annorlunda stad i jämförelse med New York! Byggnaderna lägre och mer mastodonta, kortare avstånd till det mesta. Vi brände av en massa sevärdheter på kort tid så det var högt tempo. Bäst var nog vyn över the mall, dammen, parken och obelisken Washington monument, när man stod höst upp i trappan på Lincoln memorial med jättestatyn av Lincoln i ryggen. Sämst var att man var tvungen att boka biljetter ca sex månader innan om man ville gå in i vita huset....

 Vy från Lincoln memorial

Häromdagen när jag och svärmor stod och väntade på barnen utanför skolan kom det fram en tjej och sa "ni pratar svenska". På svenska..... Det var Frida från Blekinge, som bor här i Rivervale ett år och jobbar som au pair. Trodde verkligen inte att det fanns någon mer svensk i vår lilla by! Hon berättade att de är flera au pairer här omkring som arbetar. Kul!

Nu dröjer det inte länge till nästa besök, då Bästcatrine kommer. Det ska bli så kul! Ikväll ska jag boka hotell i city så vi kan hänga lite i storstan också!

Grilla marshmallows hann vi också med!

Klagomursvarning

När vi planerade att flytta utomlands föreställde jag mig att första halvåret skulle bli lite tufft och att vi skulle längta hem. Det har hittills inte känts så, men däremot känns det som att vi just har kommit till en punkt där det inte bara är tjo och tjim! I alla fall för barnen, i början var det spännande med nya skolan och alla barn som de skulle lära känna, men nu är det inte så spännande längre. Skolan är snarare sammankopplad med höga krav, massa läxor och ganska omogna kompisar. Att de dessutom har svårt för sin ESL lärare, som de måste gå till varje dag gör ju inte saken roligare. Samtidigt vet de att det inte finns något alternativ så de klagar i princip aldrig, men jag tror att de innerst inne bara vill hem till Sverige. Bara känslan av att det är så gör ju att man vissa stunder undrar om det är värt det.... Men vi plockar fram bitringen och tuggar lite, så är det snart bättre! 

Det är svårt att beskriva de krav som ställs på  Alvin och Tyra nu, men är ändå värda att nämnas. De pratar ju fortfarande väldigt lite engelska och förstår bara delar av det som sägs. De är i skolan mellan tjugo i nio till tio i tre, med en rast på 20 - 30 minuter. När de kommer hem gör de läxorna i ca en timma, antingen med Bina eller med oss. Läxan består av två sidor matte, läsa 20 minuter och skriva ner i en loggbok vad boken handlade om, träna stavning i lika former och ibland ska de göra färdigt något. De ska sedan också träna på stavning till ESL. Förra veckan skulle de lära sig stava till alla räkneord 1-20, 30, 40, 50 - 100. Fröken lyckades ju få Tyra så skruvad inför testet så hon satt fullt påklädd kl sju på morgonen och skrev alla orden gång efter gång på post it lappar. Hon hade nämligen dagen innan förtestat de och då hade de så dåligt resultat så hon blev SAD. Alvin hade dock ett rätt mer än Tyra, så han fick ett klistermärke, men inte Tyra. Då rök det nästan ur öronen på mig, så irriterad var jag på den ....... tanten! När de sedan hade gjort det riktiga testet och lyckats var hon överlycklig berättade de, MEN eftersom jag glömt att se till att de gjort ett antal lästal så hade hon talat om väldigt uttryckligt hur SAD hon var igen. Tyra beskriver henne som hysterisk och jag säger inte emot henne! Har bestämt mig för att inte vara en jobbig mamma, så jag skriver mail till henne ibland om att jag till exempel skulle uppskatta om hon såg till att de visste sin läxa trots att de går iväg från klassrummet eller att jag skulle uppskatta om hon såg till att de äter sitt snack trots att de går iväg till henne. Men jag laddar för den dagen då hon frågar vad jag tycker om undervisningen. Jag har en liten föreläsning om inre motivation som jag tänkt ut under mina joggingturer, den ska hon få höra då!

Tyras post-it lappar

Nä, men annars är allt bra, som man brukar säga! Jag fick ett A på min första inlämningsuppgift i logistiken, troligen en engångsföreteelse, men ändå! Om två veckor åker vi till Washington och ikväll ska jag på smyckeparty. Jag ska inte klaga ;)!