Tjejsnack och liten prins

Jag får fortfarande nypa mig i armen när jag på väg till Svenska kyrkan, åker över George Washington bron, kommer över till Manhattan, möter alla gula taxibilar på väg med alla dessa människor, följer Hudson på min väg till parkeringshuset på 60:e gatan. Jag behöver inte ens GPS längre. Det är fortfarande overkligt och man undrar nästan om man är med i en film.
Jag och Tyra tog oss en liten tjejdag, då övriga familjen var sjuka (!) och låg hemma. Till tonerna av Eric Saades Hearts in the air tog vi oss in till city. Svenska kyrkan med underbart kyrkkaffe och sedan var vi laddade för stadens brus. För första gången i New York är jag ganska säker på att jag såg en kändis. Jag skulle i och för sig ha kunnat möta hur många som helst utan att ha en aning om det eftersom jag ha noll koll på kändisar. Hur som helst, den vi såg i rulltrappan på Zara var Tarja Halonen (!). Jo, det är sådana personer jag känner igen på stan i New York. Säger kanske en del om mig...

Tyra i city

När vi flyttade hit så blev jag tillfrågad ganska snabbt om Tyra ville börja i girlscouts med ett gäng tjejer i hennes grade. När jag frågade vad de gjorde så var det typ pyssel och knåp och det passar ju Tyra, så hon gick med. Första året träffades de en gång i veckan och pratade om miljö, de olika sinnena och gjorde (ganska långsökta) pyssel kopplade till detta. Nu träffas de mer sporadiskt men med liknande innehåll. Sälja kakor i ICA butiken och lära sig göra nyttigt snack till exempel. Tillfället då de skulle göra snack så fick de en påse med lite bra snack som tips, det var cheesesticks och torkad frukt. De fick också veta att de skulle baka en kaka. Tyra blev överlycklig, hon älskar att baka och drar gärna igång ett muffinsbak då och då. Döm om hennes förvåning när det hela handlade om att blanda ihop en mix med ägg och vatten.... När hon berättade detta skrattade vi gott båda två.
Jag börjar dock ana en viss cementering av könsroller, vilket är lika lite förvånande som att de lär barnen baka på mix. När girlscouts lär sig göra snack, sjunger för sjuka på sjukhuset och pysslar sittunderlag, vad gör boyscouts då? Helt ärligt är jag inte helt säker, kanske sjunger de också Christmascarols på sjukhuset och pysslar? Inte vad jag hört i alla fall, de bygger barkbåtar och kör race på bäcken och ser vem som kommer först i mål, de har tävlingar i att bygga högst legotorn mm. Jag vet, man ska inte dra förhastade slutsatser av det man hört, men det osar könsrollsbetongklump om du frågar mig....

Tittade igenom telefonen för lite bilder till bloggen, som kunde komma väl till pass. Albumet domineras kraftigt just nu av videosnuttar och bilder på den lilla prinsen till brorsson jag fått, så det får bli en ett smakprov även här.<3

Lillprins Ludvig

Skolfunderingar

 Jag har väl mer tid än jag behöver nu, och läser och går och funderar på ditten och datten. Har länge irriterat mig på skoldebatten i Sverige, varför får man alltid känslan av att lärare gnäller när de uttrycker oro och frustration över sin och elevernas situation? Varför går jag runt och får lite ont i magen när jag tänker på att jag ska hem, börja jobba och ha ansvar för en massa barn och personal, men med nästan obefintlig specialistkompetens, som så väl behövs? Härom dagen skrev jag brev till Jan Björklund, det är ju ändå valår och jag ville veta hur han ser på det här. 


Hej! 
Jag bor sedan ett par år i USA och följer fortfarande skoldebatten i Sverige, både p g a att vi ska flytta tillbaka till Sverige med våra två barn, men också för att jag själv är förskollärare och har arbetat i skola och förskola.

 Har förstått att det pågått en stor diskussion i Sverige angående skolan efter att det kommit fram att vi halkat efter internationellt. "Att ställa krav är att bry sig" läser jag på Jan Björklunds hemsida, är det lösningen på krisen i Sveriges skola? Hur då?
Jag är rätt kritisk till skolan här när det gäller synen på barn och i viss mån metoderna, men det finns faktiskt en del den svenska skolan skulle kunna lära sig tror jag. Detta är på intet vis någon vetenskaplig studie utan en enkel betraktelse från en Svensson in the suburban world, United states. Jag får nämligen känslan av att här är lärare lärare, inte socionomer, inte sjuksköterskor och inte administratörer. Det finns det andra, utbildade personer som är. Är min dotter sjuk och säger till sin magister att hon inte mår bra, så börjar inte han känna i hennes panna och fråga hur hon känner sig, lägger henne på en bänk och går och ringer mig. Han säger "okej, gå till skolsköterskan". Skolsköterskan arbetar heltid på skolan och finns tillgänglig hela dagen för att kunna göra bedömningar av barn som inte mår bra och dessutom undervisar hon i hälsa en gång i veckan i alla klasser och fungerar som rastvakt. Samma sak med alla specialämnen, musik, gymnastik, datakunskap/bibliotek, bild osv. Alla dessa lärare är utbildade i sitt ämne och undervisar alla klasser enbart i detta. De har då tid över till att vara rastvakter och dessutom erbjuda fantastiska "efterskolanaktiviteter" i form av t ex kör eller fotboll. Till detta finns även speciallärare, som har mattegrupper, läsgrupper eller skrivgrupper för de som behöver extra stöd i ett eller flera av dessa ämnen. Lärarna undervisar och gör det de är utbildade för, uppstår det en konflikt och barnen inte själva kan lösa den så kan de få prata med kuratorn och reda ut det hela. Känns som en utopi för de flesta som arbetar i svensk skola kan jag tänka mig. Jag vet inte hur många gånger jag gick hem från mitt jobb i skolan och tänkte att det enda jag har gjort idag är att lösa konflikter och sitta i telefon med föräldrar, vars barn hade hamnat i trubbel under dagen. Det var inte det jag utbildade mig för och det jag hade för avsikt att ägna mina dagar åt, men alla de gånger rasten försvann för att några barn hamnat i luven på varandra och känslan av att aldrig vara tillräcklig bidrog till att jag tillslut inte ville fortsätta. Och jag är inte ensam. Hur hade det sett ut om vi haft en kurator till vårt förfogande, som kunde ta de stora konflikterna, kanske starta föräldragrupper, grupper för barn med skilda föräldrar eller annan sorg? Fånga upp de problem som stör barnens arbetsro i skolan.

Vi pratar ofta i Sverige om att vi ska ha fler vuxna i skolan, men jag har sällan hört någon som kan definiera vad exakt dessa vuxna ska göra, viket gör att budskapet verkar sakna tyngd. Jag tror att Sveriges ganska relationsorienterade skola (ja, jämfört med här i alla fall) skulle kunna gifta sig väl med den här typen av organisation. Jag tror att det är de här personerna vi ropar efter. Det kostar, men det kommer också att smaka när vi bär frukt av det och jag har en känsla av att vi är många som är beredda att satsa skattepengar på skolan för att vårt lilla land återigen ska vara ett föregångsland inom utbildning och framför allt få alla våra barn och unga att få en tryggare och mer kvalificerad väg genom utbildningssystemet. Tänk också vilka bonusar det skulle innebära, lärarna skulle få briljera med sina ämneskunskaper och pedagogiska finess och få den status de så väl förtjänar och fler duktiga unga människor skulle lockas att studera till ett roligt yrke där man får göra det man utbildats till att göra. Undervisa.

Snart är det val och även jag ska rösta. Hur ser folkpartiet på ökade resurser i form av specialkompetens i skolan? Kommer ni att satsa på något av ovan nämnda eller ska ni fortsätta att hävda att lösningen är att vi ska ställa krav på eleverna?
Tack för ordet!



Vi får väl se om jag får något svar....

Januari

"Blir de smarta?", frågade Anna-Maria mig när vi pratade om hur Alvins och Tyras skoldagar och läxor ser ut. Om det ändå vore så att man upplevde att de faktiskt blev smartare eller i alla fall motiverade till att lära. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom, om de hade lite inre motivation innan, så är det inte mycket kvar av den nu. Synd, men vi håller tummarna att det kommer tillbaka. Mitt i skolåret med ingen ände i sikte känns det ibland lite tungt. Vi börjar dock känna att vi har kommit in i hur vi ska hantera varje dag och det går lite lättare för var dag som går. Vi lägger cirka en timma på läxläsning nu och det känns hanterbart.

Vardagen rullar på ordentligt nu, efter att Alvin haft flera omgångar halsfluss och jag och Andreas influensa. I dagsläget är det "bara" förkylningar som rör sig i Nilssonska palatset. Det är vi ganska nöjda med efter alla smittor. Vi lyckades faktiskt klara av att vara friska på vår tur till Florida i mitten av januari. Vi spenderade fyra dagar på Universal studios och upplevde allt från häftiga 3 och 4D föreställningar, bergochdalbanor utan dess like, möte med olika filmkaraktärer och mycket annat. Höjdpunkten var nog när Tyra, som stort Harry Potter fan, fick gå in i trollspö butiken och köpa sig Harrys trollspö, det var bokstavligen magiskt.

Tyra utanför Owl Post, där trollspöt inhandlades

Vi har snö och när vi varit friska har Andreas tagit barnen och åkt en massa skridskor, själv får jag ont i fötterna bara jag tittar på ett par skridskor, så jag tar Doris på promenad istället. Det kan bli rätt långa promenader eftersom Doris tycker det är väldigt kallt och drar sig för att kissa ute i kylan.

Efter en rätt sen kväll igår med superbowl laddade barnen för pyjamasdag idag i skolan. När vi vaknade hade det snöat över natten, så telefonen  ringde halv sex imorse igen och skolan är stängd
p g a snowday. När ska de lära sig att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder??

En värmande nyhet så här i vintertider är att jag blivit faster för första gången. Den 12 januari föddes en liten kille på Östra sjukhuset och min nedräkning till jag får träffa honom började.

Snölandskap i trädgården