Hemma igen

Aruba var fantastiskt! Så lugnt och mysigt och bara jätteexotiskt! Vi har bara göttat oss, badat, solat, läst böcker och snorklat. En dag åkte vi ut med en piratbåt och snorklade en halv dag och barnen blev helt sålda! En fantastiskt resa! Det spädde dock på hemlängtan ganska rejält framförallt för barnen som träffade svenska barn och njöt av att få umgås på svenska. När vi kom hem ville de inget annat än flytta hem till Sverige, gärna till Stockholm eftersom de nya kompisarna bor där.... Jag förklarade att vi inte har råd att bo på Djursholm och skicka de till Sigtuna ändå, men det var inte helt lätt att fatta..... Ja hemlängtan har vi allihopa just nu men jag hoppas det går över. Längtar till den härliga våren och sommaren här nu och att boka någon spännande resa.Känns som vi behöver ha lite att se fram emot när det känns tungt.

 Utsikt från altanen

 

Barnen matade ödlekompisarnamed banan

 

La familia på piratbåt för snorkelutflykt

 



Direkt när vi vaknade dagen efter att vi kommit hem åkte vi iväg för att julshoppa och köpa gran. Jag sa till försäljarna att jag inte ville ha en för stor gran och det är bara att konstatera att vi har lite olika mått på det där svenskar och amerikaner... Den är fin i alla fall, även om den höll på att förstöra bilen när vi fick knöka in den. Det slutade med att jag fick köra hem för att förarsätet var tvunget att vara framskjutet till max. Andreas satt bredvid med alla julklappar i knät och ojade sig över att vi nog hade kåda i hela bilen och att nissarna som sålde julgranar inte direkt var Einsteins eftersom de  föreslog att vi skulle ta granen direkt på lacken på taket om vi tyckte det blev trångt i bilen. "Men så säljer de julgranar också", avslutade han....

Återigen befinner vi oss nära världsnyheterna... Newtown, där dödsskjutningarna skedde häromdagen ligger inte mer än en timme bort och är precis som River Vale en förort till New York. Alla hissar flaggan på halv stång och vi har fått flera mail från skolan angående säkerhet och barn som mår dåligt. Idag finns det en massa back upp för barn och föräldrar om de vill komma och prata med någon på skolan. Känns ju så där att berätta för Alvin och Tyra om det och Tyra säger "jag vill inte bo här när de gör så" och det börjar kännas som att världsnyheterna bara tränger sig närmare och närmare, först Sandy och nu det här. Hoppas det räcker nu!

Önskar er alla

The first of advent

Så var första advent över, herregud vad tiden går fort, vi har varit här i över fem månader... Vi har lyckats få upp två stjärnor och en ljusstake i fönstren. Vad jag har sett är det bara vi som har de. I alla fall i vårt lilla område.

Vi kickade off julen med ett litet pepparkaksbak här hemma i lördags. Vi bjöd in lite av barnens kompisar på gatan och deras mammor och pappor. Vi bakade, drack glögg, åt pepparkakor, lussekatter och knäck. Jösses vad det bakades och dekorerades. Ikeas glögg spetsades med rödvin och det blev riktigt bra! Vi hade också ganska roligt när amerikanerna skulle lära sig uttala glögg, inte helt enkelt! Det där med advent får man förklara för det är nog ganska ovanligt att de firar här. "Oh, look at that! Is that a lamp in there?!" utbrast en av mammorna när hon fick syn på vår adventsstjärna....
Det kindpussas ju en del också och jag kan aldrig lära mig hur många det ska vara, en del ska ha två, en del en och ibland drar de till med tre! Jag tycker det räcker med en kram, men måste det vara puss, så räcker det med en.

På första advent åkte vi in till svenska kyrkan i stan och var på gudstjänst och drack kyrkkaffe(!). Kyrkkaffe var verkligen inte igår och ärligt talat trodde jag inte det fanns längre, men det är ju faktiskt rätt trevligt. Vi träffade ett trevligt par från Linköping, som vi nog kommer hålla kontakten med. Jag saknar att fika! Ska jag vara helt ärlig så saknar jag en hel del nu när det närmar sig jul. Hade faktiskt gärna varit hemma i Åkered och ugglat i jul, gått in till Pia och smakat hennes nybakta lussekatter, haft en glöggkväll med Catrine, (som bara hade hetat glöggkväll, men snarare varit en vinkväll), bakat pepparkakor med Jonas och Ulle, skickat barnen på julbasar med mormor och morfar, käkat farmors julgodis och fått en tår i ögonvrån till Luciatåget på jobbet.

Vi stannade till vid Rockerfeller center efter kyrkkaffet för att få en glimt av granen

Vi har börjat packa för fullt, känns härligt att slänga ner bikini, solfaktor, klänningar och shorts i väskan. Gud vad jag längtar efter värme, det ska bli så skönt att sola och bada så det är bara inte klokt! Vi ska också för första gången i vårt liv pröva all inclusive, känns lite töntigt tycker jag, men samtidigt riktigt avkopplande. Återkommer med recension på det. Har fått lite resnoja, eftersom jag vill hinna med så mycket under tiden vi är här. Har redan börjat planera för barnens vårlov, kommande sommar och så måste vi ju klämma in skidor någonstans också.

När vi kommer hem från Aruba är det julbestyr värre. Granen ska handlas, julpyntet ska fram och julmaten köpas. Det dröjer inte många dagar från vår hemkomst till att syskonen trillar in för jul- och nyårsfirande och då vill vi att det mesta är fixat.

 Aruba, here we come!

Avbetning av att göra listan inför jul har startat

Jag har för mycket tid nu alltså! Jag  surfar inte bara på svenska hemnet (fortfarande) utan har börjat googla på söta hundraser som jag skulle vilja ha. Jag till och med går fram till folk med söta hundar och frågar om de är allergifria, hur stora de blir mm. Vad hände?? Jag som tyckte i princip alla hundar var äckliga, luktade illa och hårade ner (förutom de två hundar jag känner). Måste släppa detta nu! Bara en bild...

Detta är min nya favoritras, shih-tzu

Thanksgiving förflöt lugnt och stilla. Vi åt lite kalkon med våra svenska vänner, Anders och Maine på självaste torsdagen, sedan har vi pyntat huset med lampor, varit och åkt skridskor, shoppat lite, bakat lussekatter och knäck och hunnit skypa med Sverige lite grann. Vi har tränat en del också. Vi har laddat ner träningsvideoprogrammet insanity och kämpar som små blå för att hänga med någolunda i den galna träningen, men det är gött och trött blir man. Vissa dagar har hela familjen stått framför TV:n och kämpat men mest får jag klara mig själv. Andreas kör stretchingprogrammet för att få bukt med sin onda rygg.

 Gränsen mellan höst/pumpor/halloweengubbar/fågelskrämmor och vinter/ jul verkar ha en knivskarp gräns  på fredagen efter thanskgiving. Då åker nämligen de flestas julpynt upp. Trädgårdarna är helt otroliga här nu. En del kan knappt röra sig utanför sina hus på grund av alla blinkande renar, snögubbar, polkakäppar och uppblåsbara jättetomtar. Det är få som har pyntat med måtta, men de som har det kan ibland ha det ganska fint i svenska mått mätt. Vi har också pyntat med alla våra lampor vi fått från hemvändare, vi valde dock att ha de färgade på baksidan och nu kan man nästan få lite jul på lisebergkänsla frampå kvällningen här. Bara karusellerna som fattas.

Lussekatter, check!

Upcoming event: Thanksgiving

Vi har nu passerat milstolpen, Alvins första playdate. Jösses vad härligt det var när han och Elias fnittrande åkte med hem till oss häromdagen. Alvin väljer verkligen vänner med omsorg! Han lyckas hitta de som faktiskt funkar och är trevliga att ta med hem och som han verkligen hittar på saker med. Att han också har hittat Sean, som bor ett par hus bort och är världens sportnörd, som Alvin, är ju helt grymt. Kul också att han har insett att han måste snacka på nu, även om han inte kan säga precis allt han vill. Just nu bubblar det engelska ur båda barnen. Tyra till och med rättar mig ibland.....

Har avslutat första kursen i logistik nu och ska börja med nästa, men jag är såå omotiverad, det var väl lite nyhetens behag det där med logistik, nu blir det mer och mer matte och då slår den psykiska spärren till "det här kommer aldrig gå". Måste bara ta mig genom det och sedan får det bli något annat till våren! Tips någon?

Häromdagen anmälde jag och Maine oss till ett fem kilometerslopp i hennes hemby, Harrington Park. Det var riktigt trevligt och jag blev positivt överraskad över att jag lyckades springa runt på 26,54, har inte sprungit på ett tag. Jag hade en intressant herre som jag sprang i närheten av hela tiden. Han rushade ca 100 meter för att sedan gå 200 meter och så höll han på hela loppet. När han sprang kubbade han om mig och när han sedan gick joggade jag förbi honom...

 

 Thanskgiving närmar sig och då blir det lite ledigt igen. Vi ska på kalkonmiddag hos Anders och Maine. Fredagen innan Thanksgving kallas Black Friday och då har affärerna öppet från kl 12 på natten till morgonkvisten och rear. Black Friday kommer från att man från början använde denna natten till att gå över från röda siffror till svarta. Det hade ju varit spännande att få uppleva detta, vi får se om jag orkar håla mig vaken.

Låtar som inspirerar med mera

 Har just städat bort en massa frystejp från hela köket. Tyra har vaxat sin gosedjurspanda..... Hallå, är det en lek man vill att ens barn ska leka?? Pandan ser i alla fall lite ruffsigare ut nu än innan, inte skalad som antagligen var meningen!

Häromdagen kom Alvin och Tyra hem med årets skolfoton, inget som skiljde sig extremt från hemma, förutom att gruppbilden har en ram av amerikanska flaggan och överskriften lyder "united we stand..." och att fotografen innan tagning friserade Alvins lite för långa frisyr....

Årets skolfoto

Lyssnar en hel del på svensk musik just nu och får säga att det finns en hel del bra att ta av. Idag när jag var ute och promenerade gick Darins variant av den grymma låten Apan som liknar dig, Petra Marklunds Krig, Mando Diaos Strövtåg i hembygden och Stiftelsens Vart jag än går varma. Skitbra! Även Robbie Williams nya Candy, som också är fantastiskt bra gjorde att jag ökade takten lite, man blir glad av den! Får sån inspiration av att lyssna på bra musik att jag lyssnar när jag ska plugga.
Apropå svenskt så tittade jag på SVT play en del förra veckan när jag var ensam och fick då på Hanna Hellqvists program, gillar man henne är det en rekommendation att titta på det! Handlar om jakten på det perfekta livet....

Just nu  doneras det till höger och vänster här. På skolan samlar de in pengar till en vänskola som inte har något material kvar efter stormen, Tyras kompis mamma samlar allt möjligt till familjer som blivit bostadslösa, så hos henne droppade jag och Maine av blöjor och våtservietter häromdagen. Min granne samlade in barnkläder nu också eftersom hennes systers kompis med tre barn står bostadslös efter stormen, så där lämnade vi av lite av Alvin och Tyras avdankade kläder också. Känns bra att kunna hjälpa till och är det nåt amerikanerna är bra på så är det att organisera sig på olika nivåer för donationer!

 Häromdagen fick vi snö, som försvann lika fort och idag hade vi över 20....

Home alone 1

Jag och barnen är home alone denna veckan och förutom att jag är lite mörkrädd på kvällarna när det knastrar i elementen (och massa andra konstiga ljud som jag inte identifierat ännu... :(), så är det riktigt trevligt. Vi har fullt schema, så tiden går fort, utvecklingssamtal, gymnastik, passa grannarnas barn, låna böcker på bibblan, läxor, engelskalektioner med Bina, städa bilen, fixa matsäck, eftersom lunchen är inställd denna veckan med mera med mera...
Idag var första dagen med frost på morgonen, det börjar bli riktigt kallt, men solen skiner idag också. Tyvärr kommer det en ny storm in över oss när som helst och som tur är verkar det inte komma mycket regn, vilket är det jag är mest orolig över med tanke på vår lilla å.... Sakerna är fortfarande nerpackade i kassar och lådor så det är bara ta tag och bära när vattnet stiger.


Eftersom det är inte är någon större idé att påbörja så mycket när jag ska hämta barnen redan klockan ett så tog jag mig i kragen och fotade lite i huset idag.

Här kommer de utlovade bilderna på huset

 Framsidan

Allrummet, där man i princip kommer in.

Köket

 Vardagsrummet, som sitter ihop med köket

Tyras rum

Alvins rum

Sovrummet

 Jag och Andreas har en egen toalett med inslag av färgen guld....

Återgång till det normala

Sandy drog förbi med enorm kraft, det gick inte lång tid från att vi började känna av blåsten till att strömmen gick. Precis innan stormen startade kom Jeff och hans bror till oss och verkade ganska oroliga, men de tyckte vi skulle stanna i huset åtminstone tills vattennivån nådde poolkanten i trädgården. Efter ett tag kom Jeffs brorsa tillbaka och skulle kolla läget. "Jag måste erkänna att det här huset stod i vatten förra året och jag hade vatten till bröstkorgen när jag stod på första plan, nu ska stormen bli värre... Åk härifrån när vattnet når poolen."  Vi gick och vankade och väntade på att vattnet skulle stiga och lyssnade på stormen som ven utanför med enorm styrka. Men vattnet steg aldrig och några skador från vinden fick vi inte heller. Helt otroligt! Att vi dessutom hade generator som då vi hade bensin försåg oss med kylskåp och TV gjorde ju hela grejen helt okej. Dessutom var Catrine, som är en riktig glädjespridare här, så vi hade riktigt trevligt. Tyvärr blev hennes flyg inställt så hon stannade två dagar extra, men då hann hon med sista shoppingen innan det var dags att åka. I torsdagskväll sate jag, Tyra och Catrine oss i bilen för att sätta oss i en av bensinmacksköerna. Vi hade stått i den förut så vi visste vad vi hade framför oss. Efter en timma och fyrtiofem minuter var vi framme och fick bensin, både till bilen och generatorn. När vi parkerade utanför huset och jag ställde ner dunkarna på marken börjar huset lysa, strömmen var tillbaka! Vi har väl aldrig uppskattat det normala så mycket som vi gör nu och det kan vi väl behöva ibland. V hade enorm tur med tanke på att det bara några mil härifrån är översvämning och total förstörelse på sina håll. Stranden och hotellet vi bodde på i somras på Jerseyshore finns inte längre.... Nu har guvernören infört ransonering på bensinen, så om man har jämnt nummer på registreringsskylten så får man endast tanka på jämna datum. Trots det är köerna lika långa som de varit senaste dagarna, ca mellan en och två timmar. Vi har full tank i bilen så vi klarar oss ett bra tag!

Mys i mörkret

Skolan har varit stängd hela veckan och i mataffärerna har det varit utplockat, men annars har vi inte drabbats alls av stormen. Halloween som var i onsdags flyttades så det ska firas på måndag istället. På måndag startar skolan igen och allt kan återgå på riktigt till det normala, känns hur skönt som helst! Barnen kommer ha kortare dagar måndag till onsdag eftersom det är utvecklingssamtalsdags och det ska ske på eftermiddagarna. Egentligen skulle barnen också varit lediga på torsdag och fredag men det har dragits in eftersom skolan varit stängd så länge nu. Själv skulle jag behöva gör lite prov och grejer på min kurs och det blir svårt att hinna med när barnen har så korta dagar.... Andreas åker till Arizona imorgon, så jag får vara effektiv den lilla tid jag får. Tyvärr är en ny storm på väg in i veckan, jag hoppas verkligen inte jag ska behöva kånka upp alla grejer nu igen, håller tummarna att det inte regnar för mycket!

Vi fubbade och gick med grannarna för trick or treat även om man inte fick...

Lugnet före Sandy

Ungefär varenda granne har frågat om Catrine bokade en äventyrsresa när hon valde att komma hit nu... Stormvarningen har det nu pratats om i flera dagar, en granne har hyrt en liten lastbil och flyttat in alla tillhörigheter i, säckar har lagts ut och bilar flyttats, i övrigt råder verkligen lugnet före stormen! Vi har plockat upp allt från källaren och första plan i huset, flyttat in alla möbler och saker vi haft utomhus. Det värsta för oss kommer troligtvis bli översvämningarna som brukar följa i stormens och regnets spår. Vi håller alla tummar att vi kan att vi kan bo kvar i huset hela tiden och att Catrines flyg inte blir inställt på onsdag kväll!

Promenad för att ativiera oss lite innan vi måste befinna oss inomhus vem vet hur länge....

 

Jag och Catrine hade turen att ha planerat vår trip till Manhattan mellan lördag och söndag och vill du åka till New York över dagen så har vi upplägget för att hinna med Times square,  grand central station, korv med bröd i Central park, Empire state building, bruschetta i Little Italy, prutshopping i China town, en glutt på Ground Zero och två tmmars shopping på Centrury 21, middag på restaurang på Lexington avenue.

Catrine på Grand central station

Nu hoppas vi som sagt att översvämningen stannar i kälaren eller kanske till och med i trädgården! Fortsättning följer....

Höst

Halloween har dragit igång här ordentligt nu. Pynten i trädgårdarna trängs, det är häxor, fågelskrämmor pumpor, Dracula och spöken, även gravstenar av olika slag ställs ut. Häromdagen ringde det på dörren och när vi öppnade var ingen där, men på dörrmattan stod en påse godis. Vi stod länge och tittade och undrade vad det kunde vara, en bit bort stod en bil med motorn på.... Alvin, som var ganska skärrad, sa till mig flera gånger "det är nån bakom bilen". Men jag såg ingen. Vi gick in igen och efter ett par minuter fick jag et sms från en granne "We just boo´d you :)". Jaha...?? Vi har nu fått veta att detta är en ganska ny tradition, alternativt en New Jersey tradition, där man busringer på dörrar och lämnar godis och försöker att inte bli upptäckt, en så kallad prehalloween grej. Självklart har vi också "booat" några grannar i vår tur, det var ju hur spännande som helst! Även en liten halloweencarneval har vi hunnit med, det var maxad stämning när Tyra skulle klä ut sig till häxa. Det bästa med hennes utstyrsel var att hon skulle ha svarta lösnaglar....

Vi var ute och plockade våra egna pumpor i helgen i solskenet, tro det eller ej men vi har runt 16-17 grader de flesta dagarna och i helgen har solen varit framme non stop!Vi har varit ute och cyklat på världens längsta gång och cykelbro idag också. Helt fantastisk utsikt över Hudson river med alla dessa träd i alla tänkbara höstfärger och solen som glimmar över floden, grymt!

Ja som sagt hösten är här och jag passade på att byta vyn på bloggen till en med lite hösttema, får känna på det lite och så byter jag nog snart igen....

Har i två veckors tid fått en massa mail från skolan om att det är misstänkta kidnappningar av barn runt om i Bergen county. Känner mig inte speciellt orolig eftersom jag följer barnen till skolan och de aldrig går någonstans själva här. Det är ändå ganska intressant att följa hur frågan attackeras av kommunen och skolan. Nu senast fick vi en länk där det finns tips om hur vi ska prata med våra barn om "Stranger danger" som det kallas.... Jag var tvungen att gå in och kolla länken och det började rätt bra med att det är viktigt att tänka på att prata om att aldrig följa med en främling oavsett vad, men samtidigt inte skrämma barnen. Sedan drar det iväg lite, dels genom att det finns tips riktade till olika åldrar, men också exempel på hur man ska spela rollspel på lekplatsen eller i parken med dom. Om de skulle komma bort någonstans så ska de veta att de ska kontakta security guard, en polis, någon som arbetar i en affär eller en mamma med barn (!).  Om de är själva hemma ska de veta att dörren måste vara lås, de får inte öppna för någon, inte svara i telefonen.... Vi skulle ju inte skrämma dom, eller?!

Första besöket

Vi har haft besök i över en vecka, känns som om de kom i förrgår, svärföräldrarna. Tiden går så vansinnigt fort! Vi har hunnit med en hel del, shoppingtur på några malls, en sväng på spa för pedikyr och massage, promenader till parken, turer till New York city och en weekend i Washington. Washington var en annorlunda stad i jämförelse med New York! Byggnaderna lägre och mer mastodonta, kortare avstånd till det mesta. Vi brände av en massa sevärdheter på kort tid så det var högt tempo. Bäst var nog vyn över the mall, dammen, parken och obelisken Washington monument, när man stod höst upp i trappan på Lincoln memorial med jättestatyn av Lincoln i ryggen. Sämst var att man var tvungen att boka biljetter ca sex månader innan om man ville gå in i vita huset....

 Vy från Lincoln memorial

Häromdagen när jag och svärmor stod och väntade på barnen utanför skolan kom det fram en tjej och sa "ni pratar svenska". På svenska..... Det var Frida från Blekinge, som bor här i Rivervale ett år och jobbar som au pair. Trodde verkligen inte att det fanns någon mer svensk i vår lilla by! Hon berättade att de är flera au pairer här omkring som arbetar. Kul!

Nu dröjer det inte länge till nästa besök, då Bästcatrine kommer. Det ska bli så kul! Ikväll ska jag boka hotell i city så vi kan hänga lite i storstan också!

Grilla marshmallows hann vi också med!

Klagomursvarning

När vi planerade att flytta utomlands föreställde jag mig att första halvåret skulle bli lite tufft och att vi skulle längta hem. Det har hittills inte känts så, men däremot känns det som att vi just har kommit till en punkt där det inte bara är tjo och tjim! I alla fall för barnen, i början var det spännande med nya skolan och alla barn som de skulle lära känna, men nu är det inte så spännande längre. Skolan är snarare sammankopplad med höga krav, massa läxor och ganska omogna kompisar. Att de dessutom har svårt för sin ESL lärare, som de måste gå till varje dag gör ju inte saken roligare. Samtidigt vet de att det inte finns något alternativ så de klagar i princip aldrig, men jag tror att de innerst inne bara vill hem till Sverige. Bara känslan av att det är så gör ju att man vissa stunder undrar om det är värt det.... Men vi plockar fram bitringen och tuggar lite, så är det snart bättre! 

Det är svårt att beskriva de krav som ställs på  Alvin och Tyra nu, men är ändå värda att nämnas. De pratar ju fortfarande väldigt lite engelska och förstår bara delar av det som sägs. De är i skolan mellan tjugo i nio till tio i tre, med en rast på 20 - 30 minuter. När de kommer hem gör de läxorna i ca en timma, antingen med Bina eller med oss. Läxan består av två sidor matte, läsa 20 minuter och skriva ner i en loggbok vad boken handlade om, träna stavning i lika former och ibland ska de göra färdigt något. De ska sedan också träna på stavning till ESL. Förra veckan skulle de lära sig stava till alla räkneord 1-20, 30, 40, 50 - 100. Fröken lyckades ju få Tyra så skruvad inför testet så hon satt fullt påklädd kl sju på morgonen och skrev alla orden gång efter gång på post it lappar. Hon hade nämligen dagen innan förtestat de och då hade de så dåligt resultat så hon blev SAD. Alvin hade dock ett rätt mer än Tyra, så han fick ett klistermärke, men inte Tyra. Då rök det nästan ur öronen på mig, så irriterad var jag på den ....... tanten! När de sedan hade gjort det riktiga testet och lyckats var hon överlycklig berättade de, MEN eftersom jag glömt att se till att de gjort ett antal lästal så hade hon talat om väldigt uttryckligt hur SAD hon var igen. Tyra beskriver henne som hysterisk och jag säger inte emot henne! Har bestämt mig för att inte vara en jobbig mamma, så jag skriver mail till henne ibland om att jag till exempel skulle uppskatta om hon såg till att de visste sin läxa trots att de går iväg från klassrummet eller att jag skulle uppskatta om hon såg till att de äter sitt snack trots att de går iväg till henne. Men jag laddar för den dagen då hon frågar vad jag tycker om undervisningen. Jag har en liten föreläsning om inre motivation som jag tänkt ut under mina joggingturer, den ska hon få höra då!

Tyras post-it lappar

Nä, men annars är allt bra, som man brukar säga! Jag fick ett A på min första inlämningsuppgift i logistiken, troligen en engångsföreteelse, men ändå! Om två veckor åker vi till Washington och ikväll ska jag på smyckeparty. Jag ska inte klaga ;)!

Playdate och girlscouts

Jag var tvungen att ta kort på barnen häromdagen bara för att minnas att de kan kramas fortfarande.... Ska ha det och visa de när de är som mest i luven på varandra (eller inte, det eldar väl bara på det hela). Inser att jag haft det väldigt lugnt på syskonbråksfronten tidigare.... Nu finns det en del tid att tära på varandra så det blir inte så många kramar längre, man får föreviga de tillfällen som dyker upp!

Igår hade Tyra och Alvin playdate med Katelyn och Tommy. Vi gick hem till Katelyns familj och dit var också Tommys mamma och brorsa bjudna. Barnen lekte en och en halv timme och sedan gick vi hem. Alvin fick tyvärr inte så mycket baseboll spelat eftersom de andra killarna byggde med någon sorts lego och det har ju aldrig Alvin gillat riktigt. En liten teori har börjat ta form hos mig om varför mina barn är lite smådåliga på att leka. Kan det bero på att jag aldrig lekt med de? Däremot har jag och Andreas spelat fotboll, ritat, spelat basket, byggt koja med de och såna saker är de bra på....Synd så här i efterhand i så fall för de, eller i alla fall Alvin skulle behöva kunna leka lite bättre här. Här sticker man inte iväg ett gäng och spelar fotboll hur som helst, herregud någon kan ju komma och ta barnen, släpp de aldrig ur sikte! Igår på playdaten gick killarna ut för att spela baseboll och då stod Tommys mamma i fönstret och nästan vakade över dom. Jösses!

Tyra ska bli en girlscout from måndag. Det innebär att hon ska gå i en grupp och lära sig massa bra saker, som att laga soppa, ta hand om djur (få gå till något ställe där de tar hand om familjelösa djur), pyssla och lite annat. Hon kommer få en väst som vi ska sy på märken på när hon klarat vissa uppgifter. Med i girlscouterna är de tjejer hon gillar mest, Katelyn och två tjejer som heter Emily, båda två, ledare är Katelyns mamma Carrie. Det blir nog bra. Har bestämt att hon får ha en hel del aktiviteter här för leka blir det inte så mycket av och då behöver hon socialisera sig på andra sätt. Hon börjar bli bra på sin engelska nu Tyra, hon bygger ihop meningar själv och förstår en hel del. Roligt att hon direkt har den amerikanska klangen när hon pratar. Alvin samlar nog ord tror jag, han förstår mycket men pratar nästan inget (he´s a boy, säger Bina när jag påpekar skillnaden, för det gör skillnad i det är landet!!). Igår var det i alla fall fotboll på gymnastiken och endast ett mål släpptes in, gissa vem som gjorde det målet?? Det var nog ett av karriärens viktigaste!

Idag när jag var ute på min morgonpromenad blev jag glad för jag sprang på min tyska granne, Claudia. Hon har varit bortrest ett par veckor och jag har saknat henne. Hon känns som den mest  lika mig i området. Supertrevlig och lätt att ha att göra med och dessutom är vi i precis samma situation! Ska träffa henne nästa vecka igen, ska bli kul!

 Jag har också hunnit med att smyga lite idag också. Catrine letar en Michael Kors väska och jag har sett två ex på TJ MAX, där de säljs för runt halva priset. Väskorna tar slut efterhand så jag lovade att ta kort och skicka så att hon kan kolla om det var någon av de hon ville ha och i så fall skulle jag handla. Jag var lite rädd att någon skulle bli sur för att jag fotade inne i affären så jag liksom gick runt och "provade" väskorna lite, ställde de på ett ställe där ingen såg och fotade snabbt som attan. Bilderna blev så där, vi får se om det blir något köp.

En av de smygfotade väskorna

Back to schoolnight, biltur och barbeque

Det går mot höst och då sätter de ut den här typen av fågelskrämmor i trädgården här, jättefina!

Häromdagen fick vi hem en katalog från skolan, till utseendet såg det ut som en skolkatalog, so visade sig vara en kalender. Vilken himla bra grej, där fanns all viktiga datum att hålla reda på. Jag slog upp den dagens datum och insåg att det kvällen efter skulle vara back to school night på Roberge. Det borde ju vara en kväll som barnen får visa sin skola och sitt klassrum för föräldrarna, tänkte jag, men insåg samtidigt att jag nog måste fråga någon. När jag hämtade barnen dagen efter haffade Mrs Snow mig (barnens ESL fröken) för att diskutera deras undervisning i english as a second langauge. Jag passade på att fråga vad jag förväntades göra på back to school night och det visade sig vara ett gemensamt föräldramöte på hela skolan. Det startade i gymnastiksalen med en gemensam genomgång av rektorn och sedan gick alla in till respektive klassrum. Ms Cafarella, vår fröken startade med att tala om att om vi inte tror på 70% av vad barnen kommer hem och berättar om henne så kommer hon inte tro på 70% av vad de berättar om oss föräldrar. OMG, jag insåg direkt att vi inte riktigt har samma barnsyn. Hon (liksom de flesta lärare här) delar dessutom ut klistermärken för gott uppförande, det kan vara kollektivt till hela klassen eller till enskild elev som gjort något bra. När ett barn kommit upp i 25 klistermärken får han/hon en present..... När man hör det måste man liksom påminna sig om att det fortfarande är år 2012, vi har inte ramlat 40 år tillbaka i tiden....??Annars verkade hon rätt bra Cafarella, Alvin och Tyra gillar henne skarpt!

I helgen som gick hade vi inget planerat på lördagen så vi tänkte göra en utflykt. Andreas hade fått tips från sina kollegor om att det fanns en jättehäftig outdooraffär tre timmar inåt landet där de också hade uppstoppade djur och akvarium. Ja, vad tusan vi packade en fikakorg och drog iväg. När vi nästan tre timmar senare kom fram så var det till en affär där man kunde handla allt som hör jakt och fiske till. Visst det fanns ett akvarium och lite uppstoppade djur och de tittade vi på i tio minuter sedan kände jag och Tyra oss färdiga. Att det dessutom gick runt folk med sina vapen och viftade gjorde ju inte besöket trevligare. Jösses vad mycket speciella människor, många av de iklädda en sweatshirt med något slags skogsmotiv a´la kamoflage, typ det fulaste jag kan tänka mig. Priset tog det medelålderspar som var likadant klädda i varsin sådan fleece.... Say no more!

Den här typen av kläder är i alla fall inte jag speciellt intresserad av...

Söndagen var spännande för då var vi inbjudna till vår ryska granne tillsammans med ytterligare ett par grannar. De är alla ganska trevliga men tycker själva att de är lite annorlunda och utanför... Till viss del kan jag förstå det, eftersom den ena frun gick hem med jämna mellanrum för att blanda sin egen drink, som var utblandad med cola och jag skulle nog snarare kalla det färgad av cola, så hon var rejält packad vid åtta.  Man kan väl säga att här i lilla Rivervale pågår en hel del intriger och det finns en hel del grupperingar. Jag fick höra både det ena och det andra om olika bråk och konflikter, varav de själva var inblandade i flera. När vi kom hem var vi lite småchockade både jag och Andreas.

Idag och imorgon är barnen lediga på grund av att det judiska nyåret firas nu. Om det är ett visst antal judiska lärare och elever på en skola så stänger de. I grannbyn har de bara stängt en dag, så det skiftar. Idag var vi på zoo och vad vi ska gör imorgon vet vi inte riktigt men det lutar åt golfrangen, så Alvin och Tyra får svinga lite.

9/11

Det har inte gått många dagar med så kallad vardag ännu, men jag känner att jag kan vänja mig vid detta! När jag lämnat barnen på skolan, går jag ut och springer eller går  och när jag duschat pluggar jag i solstolen med en kopp kaffe. Kanske åker jag och handlar, uträttar nåt ärende, ringer nåt samtal, tar en fika med någon granne. Ett ganska soft tempo, som passar mig utmärkt just nu! Det är nog tur att jag får softa på dagarna för när Alvin och Tyra kommer hem är de givetvis trötta av alla intryck och av att inte förstå hälften av vad som sagts under dagen, Alvin ålar runt i huset som en osalig ande i jakt på något att göra och Tyra gormar gärna till höger och vänster. Då är det rätt skönt att ha lite tålamod att ta av!Annars trivs barnen i skolan. Det är väldigt organiserat och lite raster vilket de än så länge tycker är bra. Alvin är lite ledsen när jag går men finner sig så snart jag är utom synhåll. De förstår mycket mer än vad både jag och fröken trodde att de skulle göra och de berättar en hel del om hur dagen varit. Idag berättade de att de satt upp en lapp på bänklocket och där kan man få stjärnor. "Elias fick en stjärna idag", sa Alvin," undrar varför!"

Här står alla föräldrar för att hämta ut sina barn som kommer på led för att bli överlämnade.

Jag är igång och pluggar för fullt nu. Logistik är riktigt kul! Eller, det är riktigt kul att läsa. Nu när jag inte har några måsten och väljer själv så är det toppen! Att dessutom läsa något helt annat än det jag tidigare gjort är kul! Jag kan riktigt begrava mig i mina uppgifter nu när jag har tid och lust!


Jag har lärt känna en ny tjej, min granne faktiskt, ryskan som haffade mig på skolgården första dagen. Vi bor i husen bredvid varandra och eftersom hon är ryss så dricker hon också kaffe. Hon är väldigt stolt ägare till en espressomaskin (verkar inte vara helt vanligt att man har det här). När vi sågs igår berättade hon om sina intryck av att vara ryss i USA. Hon kom hit som sextonåring med sina föräldrar till Brooklyn, en del av Brooklyn som enbart bebos av ryssar. Där växte hon sedan upp gifte sig med sin rysk man och flyttade hit till Jersey. Hon är i min ålder och har fortfarande inga amerikanska nära vänner, hennes vänner är asiater och europeér. Hennes intryck är att det är väldigt lätt att småsnacka och att de är väldigt välkomnande, men inte att komma de nära.Hon har väldigt många gånger fått höra "vi måste ses" och våra barn måste ha en playdate", men ingen hör av sig. Även hennes vänner har samma upplevelse. Känns riktigt sorgligt! Hon förbarmade sig i alla fall över mig och bjöd in mig på kaffe och det kanske var tur att det var just ryssen jag träffade.... :)

På morgnar och kvällar börjar vi känna av hösten nu, i morse hade vi ett lägsta rekord på termometern på 11 grader, men på dagarna kan man fortfarande sitta i solen om det är fint och jag passar på. Jag kommer verkligen sakna den här underbara sommaren när den går över i höst, även om det ska vara en fantastisk tid det också.

Idag är det den nionde september och det uppmärksammas så klart på flera vis. På TV sänder de minneshögtider och barnen skulle ha med sig en del till en kedja som de ska sätta upp på skolan, som en symbol för att vi alla hör samman. Själv läser jag mest svenska nyheter på GP och Aftonbladet och idag gläds vi åt att de svenska journalisterna blivit friade från sina fängelsestraff i Addis Abeba!

Första dagen på Roberge

Herregud, här daltas det inte med barnen minsann. Imorse när vi kom till skolan, var hela skolgården full med barn och föräldrar och när vi letat oss fram till ledet där Ms Cafarella stod i sin gröna klänning, förklarade jag att Alvin är lite nervös (han hade gråtit en del redan på morgonen och tårarna hängde fortfarande tunga i ögonen) "I can see that" sa Ms Cafarella lugnt och hälsade på honom och sa att allt skulle bli bra. "Du kan komma klockan elva och berätta om Sverige och sedan vara med över lunchen, sedan kan du gå igen", förklarade hon. Jag berättade snabbt för Alvin och Tyra hur det skulle bli och sedan gick ledet in. Alvin vinkade sju gånger på tjugo sekunder och Tyra talade om för Alvin att hon finns här hos honom hela dagen (gullefjun). Som tur var stoppade grannen mig på vägen ut från skolan, hon är från Ryssland och har varit bortrest hela sommaren, så vi har inte hunnit prata, men hon var nog lite intresserad av kontakt (vilket jag kan förstå, hon verkar ha lite egna åsikter om det mesta). Hade inte hon stoppat mig hade jag förmodligen börjat lipa där på skolgården.

Nu sitter jag här hemma själv i alla fall och dricker kaffe och inväntar att klockan ska bli elva. Och jag får faktiskt säga att det känns lika bra att ta tjuren vid hornen så här första dagen, annars hade det jobbiga bara kommit imorgon. Det kommer det ju göra ändå, och på måndag och på tisdag och på onsdag..... Alvin kommer nog inte släppa det här på länge, han hatar att inte kunna göra sig förstådd!

Hur som helst, vi har hamnat på en fantastisk skola, Roberge school och många av föräldrarna verkar supertrevliga, så det finns hopp om skollivet!

 

En nervös kille och en sur tjej, som tycker mamma är pinsam när hon tar kort...

Labor day

Idag är det labor day här och det betyder ledig dag för Andreas. På labor day firar man alla arbetande amerikaner. Folk träffas, har barbecues, avfyrar lite fyrverkerier och har fest.  Med tiden har det tydligen blivit mer och mer att man firar att sommarledigheten är slut och ett nytt arbetsår och skolår startar. Själva firar vi inte så mycket men är glada för att Andreas får en ledig dag och att det är en massa rea i affärerna. Vi ska ta en sväng i central park nu, kanske händer något spännande där en sån här dag?

En av alla affärer vi besökt - sjukt mycket accessoarer!

Besöket på skolan gick lite bättre än förväntat. Personerna man möter på skolan är helt grymma oavsett om det är rektorn, lärare eller kontorspersonal! Vi tillsammans med tio andra nya barn och deras föräldrar, som ska börja på skolan på torsdag fick en rundtur med rektorn. Alla fick titta in i sina klassrum och kika på bildsalen, gympasalen, musiksalen och biblioteket. Vi blev också visade var alla barn ska ställa upp sig på led varje morgon. När rundturen var slut skulle ett foto tas av gruppen och samtidigt ville sjuksyster prata  med mig (eftersom Alvin och Tyra trots allt inte har alla sprutor de behöver, det krävs två till). Alvin gick ut med hela gänget själv utan mig, herregud vilken seger! Jag hoppas han har samma inställning på torsdag....

Det är fortfarande varmt här även om dagarna med 35 grader blir färre och färre. Häromdagen åkte vi till Sandy hook, en strandremsa som ligger nästan mitt över Manhattan, på New Jersey sidan alltså. Det var jättehärligt, förutom någon slags sandfluga som bet mig hela tiden. Man låg där och guppade i vattnet med Manhattans skyline i bakgrunden, nästan lite overkligt. Vi träffade en dam som hade med sig fiskespö och hon hjälpte barnen så de fick pröva att fiska. Tyvärr gav det ingen fångst men det gjorde inget, barnen hade fångat en massa konstiga kräftdjur, så de var nöjda med fångsten för dagen.

Sandyhook

Idag har vi bokat vår lilla drömresa, sjunde december åker vi till Aruba, shit vad härligt det ska bli!

Väntan

Jag trodde nästan det var hemlängtan som hade infunnit sig ett tag, men det är inte hemlängtan, bara frustration över att allt inte alltid är lika enkelt här som hemma. jag inser just nu hur lätt det skulle vara att bo hemma i Åkered och skicka barnen till samma gamla skola som de gått på i två år. Nu går vi här och väntar och väntar på att få börja skolan, samtidigt som alla känner en viss oro över att Alvin och Tyra ska lämnas i skolan långa dagar utan någon som pratar deras språk.... Jag är ändå helt övertygad om att de kommer fixa det hur bra som helst, bara de inte hänger upp sig på att vilja ha med mig. Jag får nämligen inte vara med hur som helst. Jag kommer få vara med efter en stund den första förmiddagen och titta till de till lunch första dagen, sedan förväntas de vara med som vanligt. De ska få en "buddy", en kompis, som fungerar som guide för de och visar allt som de behöver veta i början, tar hand om de på rasten och så. Det är ju kanonbra! Imorgon ska vi på en rundtur på skolan med alla andra nya barn och sedan börjar de på riktigt nästa torsdag.

I väntan på att skolan ska börja och för att jag och barnen inte ska ha ihjäl varandra på dagarna, så försöker vi ha en aktivitet varje dag. Idag var vi på museum, en dag cyklade vi till biblioteket och en annan hade vi grannarna här på Swedish cinnamon buns (svenska kanelbullar). Vi introducerade våra vänner i begreppet fika, som de aldrig hört talas om. Vi pratade också om att vi cyklat till biblioteket, en sträcka på ca 3-4 km och oj vad förvånade de blev! Var Alvin och Tyra med? Blev de trötta och fick vila??

Jag har fått min första amerikanska facebook vän, grannen Kristina, som dessutom har bjudit in mig till en grupp som skolans föräldrar startat för att ta reda på vem som hamnat i vilken klass. Det gjorde att jag fick kontakt med några killmammor, vilket känns viktigt. Förhoppningsvis kan vi träffa några innan skolan börjar.

Idag var vi i en poolbutik som hade utförsäljning nu i slutet av säsongen. Vi köpte massa poolleksaker och badskor till barnen. Det gjorde att de senare på kvällen kunde gå ner och bada i bäcken. Bäcken forsar fram så det blev värsta Liseberg när de for fram i sina badringar en bit för att sedan gå upp på land springa tillbaka och åka forsen ner igen. Jag hade aldrig satt min fot i bäcken oavsett badskor eller ej, men de tyckte det var kul! Tidigare idag hittade barnen en minibebissköldpadda i samma bäck, som de tog upp och hade en stund i ett akvarium, sånt känns exotiskt!

En hel del besök är inbokade redan, i början på oktober, svärföräldrarna, slutet på oktober Catrine och till jul Jonas, Ulle, Elin och Peter. Detta går vi nu och ser fram emot, känns lagom att snart få besök!

Har fått påbackning om att jag inte visat huset ordentligt i bloggen. Jag ska samla på mig lite bilder så ska ni få en genomgång framöver.

Suddig forsränning, svårt att få bra kort när de far fram så fort...

Brev

Idag kom brevet som alla föräldrar tydligen spänt väntar på. Det som talar om vilken lärare deras barn får under kommande år. Alvin och Tyra får Ms Cafarella. Hon har arbetat som lärare i 35 år och har en hundvalp, det är väl det vi vet om henne så här långt. Antar att hon fick de svenska barnen på grund av sin erfarenhet..... Hur som helst så ringde hon oss nu ikväll och ville bara säga hej och välkommen till skolan och att det är hon som ska bli deras fröken. Hon kommer skicka ett personligt brev till helgen. Hon verkade rejäl och stadig, ingen gulligullfröken direkt, men reko. Hon berättade också att Alvin och Tyra kommer få varsin fadder, en klasskamrat som visar de hur det går till på skolan i början och tar lite hand om de, låter bra och det kommer de verkligen behöva. Jag frågade henne om jag kunde vara med första dagen och för hennes del kunde jag absolut det men hon skulle bara kolla med rektorn så det inte var emot några direktiv.

Häromdagen var vi tvungna att hitta på något tyckte jag för att komma hemifrån. Tyras gymnastik har uppehåll denna veckan, så vi har inte så mycket för oss. Jag surfade lite på nätet och hittade Childrens museum. Det var ett ställe där de byggt upp lekmiljöer i ett gigantiskt rum, som de delat upp. På et ställe fanns en stor brandbil och bredvid hängde kläder i barnstorlekar, som liknade riktiga brandmannakläder och hjälmar. Det fanns helikopter att köra, ett slott att bo i, en affär att handla i, en indianby att bo i och massa mer. Stället påminde en del om det som jag tror heter Barnens hus i någon grannstad till Skövde. Barnen tyckte det var hur kul som helst. Man betalade för en hel dag och det var helt okej att vi tog en stämpel och åkte iväg för lunch för att sedan komma tillbaka och leka. Dit kommer vi åka fler gånger!

 Tyra tar emot ett samtal till pizzerian och Alvin kokar kaffe på maten till mig.

Idag fick vi ett fantastiskt brev från Sverige! Det var Pia´, vår härliga granne i Åkered, som skickat Marabou choklad och Wettextrasor. Hur underbart som helst! Vi kalasade allihop på choklad till fikat och första Wettextrasan tjänstgör redan. Dessutom var det ett brev med och det är ju så kul att få. Chokladkakorna hade nog haft det tufft värmen för de var mer flytande än fasta när vi fick de, men vem bryr sig om det när man får gochoklad från Svedala? De fick ligga en stund i kylen och sedan var det bara att njuta!

Chokladfest!

Söndagskväll

Söndag kväll och här sitter jag och lyssnar på gamla godingar av Bo Kasper. Vi har just avslutat middagen, som idag blev den supergoda laxsoppan från Tyras egen receptbok. Alla i familjen älskar den.

Lördagen spenderade vi på Manhattan, vi prövade att åka buss in. Det funkade hur bra som helst, men det tog lite längre tid än vad som stod i tidtabellen, ca 55-60 minuter. Känns bra att veta hur det funkar att ta bussen när man sedan får gäster som vill åka in. Vi gick en sväng på marknaden, som verkar ställas upp på lördagar eller helger eller så, väldigt mysigt. Jag köpte en plånbok för 40 spänn, Andreas köpte två för 60. Vi var också i Nintendos affär som kallas Nintendo world eftersom man kan pröva alla möjliga spel därinne och faktum är att lokalen liknar mer en spelhall än en affär. Vi gick vidare till Lego butiken och köpte lego, lite billigare än hemma, och fortsatte sedan till Rockefeller center för att åka upp de 65 våningarna och titta på utsikten, wow! Tyra började gråta i kön för att hon blev nervös över att hon skulle få svindel....

 Busstur (lite suddigt eftersom det skakade något vansinnigt!)

Min nya plånbok

Idag har jag sprungit en sväng, putsat fönster och varit på kalas med Alvin och Tyra. Andreas spenderade ungefär hela den tiden jag gjorde detta med att rengöra efter att han lyckats glömma eller slå på gasolen till grillen så den stått och läckt hela natten. Det stank ute på altanen och någon konstig vätska hade runnit ut överallt. Nu är det i alla fall rent igen. När jag sprang lyssnade jag på Soran Ismails sommarprogram, lyssna på det och betänk att killen är dryga 20.

Sorans sommarprogram

Alvin och Tyra var idag bjudna på kalas hos våra Volvovänners son, Pontus. Kalaset ägde rum på ett slags gym, där det annars bedrivs bootcamps. Båda barnen älskade det, det var lianer, ballonger, hinderbanor, studsmattor och så klart svenska kanelbullar och tårta med äkta riktig grädde och jordgubbar. Mums!

 Alvin kör hinderbana med ballong som ska hållas i luften

Körkortläsandet är över

Sitter här med huvudvärk efter att ha varit utan kaffe hela dagen och spenderat tre timmar på stället där man utfärdar körkort. Idag var dagen då vi skulle göra körkortsprovet. Vi hade bestämt dag med vår relocator, Pamela, så när vi i förrgår insåg att vi läst på fel frågor dittills, var det bara att plugga järnet på de riktiga i två dagar. Jag var rätt nervös och Andreas lugn som vanligt imorse när vi lämnade barnen hos våra svenska Volvovänner. När jag väl satte mig och gjorde provet förstod jag att detta är ytterligare andra frågor än de jag läst på. Visst, flera var från de formulären vi läst på men långt ifrån alla. Som tur var fick man skippa, skjuta upp frågorna ett tag om man ville och tack vare det klarade jag mig. Andreas, som satte sig och påbörjade provet en stund innan mig, satt fortfarande kvar när jag gick ut.... Han som sa till mig strax innan "sitt inte och värk på frågorna nu, kör bara på som du gör hemma". Efter en bra stund kom han ut och då hade han med nöd och näppe klarat sig. Man skulle ha 40 rätt av 50 frågor och när han svarat på 39 och hade en kvar så hade han ingen aning och fick chansa, 25% chans alltså och han prickade rätt. Han borde köpa en lott idag! När provet var gjort köade vi lite till och sedan hade v körkorten i vår hand. Så nu när Bina undervisar barnen kan jag blogga, läsa eller göra annat framöver, grymt skönt!

I förrgår hade jag besök. Det hör inte till vanligheterna numera, så det var kul! Claudia och hennes två barn Silas och Anna var här. De bor tre hus bort från oss och de är här från Tyskland för att Claudias man arbetar för Mercedes, så de är här i tre år. Ganska komiskt. Silas och Anna är två respektive ett halvår, så de är små, så det är inga direkta lekkamrater för Alvin och Tyra, men för mig och Claudia var det trevligt att träffas och prata och dricka kaffe (amerikanerna gör ju inte det...)

Tyra har nu blivit en Panther i gymnastiken. Det innebär att hon fått en plats i ett gymnastikteam, att hon får (läs vi får köpa) dräkt och skydd och grejer och från och med september ska hon träna tisdagar och fredagar. Hon älskar sin gymnastik och frågade mig om det gick bra att hon går tre dagar i veckan istället för två....

Ikväll blir det drink för att fira körkortet! Skål!