Jul och nyår

Vi har gjort så gott vi har kunnat för att skapa julkänsla och det gick ganska bra. Mycket glögg med massa julgodis har ätits, faktiskt så det tog slut innan jul... Luciafirande med svenska skolankompisarna och en massa julmusik. Anna-Maria och Filip har varit här med William och Ester. Det är få människor som påverkar sin omgivning så positivt som dessa! Vi fick en liten dos och ser fram emot mer regelbundna sådana när vi kommer tillbaka till Sverige!

Glögg framför julkalendern

Vi har följt julkalendern slaviskt här borta! Både TV och radio. Radio har vi aldrig lyssnat på förut och hade det inte varit för att Jonas Gardell är berättare så vet jag inte om den var så mycket att ha... Däremot TVs julkalender måste vara den bästa på många år. "Åå nej", utbrast vi alla när den var slut varje dag. Helt grym! Pappa Hedenhös var helt grym när han sprang omkring på stan med spjutet i högsta hugg och jagade pantburkar!

Har träffat en norsk tjej, Siw, som bor inte långt från oss, hon arbetar som fotograf och tar mycket familjefoton, gärna utomhus. Har tänkt många gånger att det vore kul att ta på barnen. Vi har nog aldrig tagit de till en fotograf tror jag. Om vi överhuvudtaget har skickat såna där barn-julkort så har vi fixat och trixat ihop de själva. I år har vi kunnat använda de bilder Siw tog, känns superseriöst (Andreas tycker de är too much och alldeles för amerikanskt überglättiga, men nu tog vi ju bilderna, så då fick det bli lite too much i år, tyckte jag)! Siw var helt fantastisk med barnen och ropade glatt "kjempebra" hela tiden, så det är vedertaget uttryck hemma hos oss nu när något är lite bättre än normalt. Vi är jättenöjda med bilderna och de funkar också som ett fint minne från New Jersey.

 Ett av Siws foton

Nyårsafton närmar sig och vi kommer att fira i lugn och ro med våra vänner Claudia och Ralf. Det blir middag och champagne i all enkelhet.Sedan börjar året då vi flyttar tillbaka till Sverige!

Högtidstider

Thanksgiving har just passerat och trots lite motgångar på vägen lyckades vi få ihop en kalkon till slut. Vad skönt det är att ha litet ledigt. Här i River Vale anordnades ett Thanksgiving 5 k run, där anmälningsavgiften var att skänka lite mat till det lokala Food Pantryt. Jag och Alvin gick upp i ottan och sprang och klockan 9 satt vi och åt frukost och hade hela dagen framför oss. Jättehärligt! På fredagen var det  den årliga Black Friday, då det är superrea i alla affärer. Bestämde mig för att gå upp tidigt och hänga på Maine och hennes mamma för lite morgonshopping. Ledigheten vid Thanksgiving ligger så fantastiskt bra i tiden. Det börjar bli mörkt och folk i allmänhet börjar bli lite höst/vintertrötta. Då kommer ett litet break och sedan står julen för dörren med alla ljus och andra trevligheter det innebär. Hade varit perfekt i mörka Sverige med en högtid just innan advent som skulle ge lite extra ledighet!

Appropå advent så är det rätt svårt att få julkänsa här nu, det är liksom höstväder fortfarande med massor av sol, men efter att  ha fått lite adventskänsla i svenska kyran så blev det lite pyntat hos Nilssons i år också. Känns så skönt att inte känna någon stress alls över julen i år. Tidigare år har jag ibland gått och svurit och slängt fram en massa pynt , spelat Absolute Christmas på repeat och mumlat "in med den j...a julfriden nu då!!". Men den kom inte riktigt, inte så konstigt kanske, när den mer eller mindre stressas fram och man tänker att nu städar säkert alla andra ur sina skafferier och storstädar lite extra så det blir fint till jul och själv dammar jag av förra årets damm från julsakerna jag plockar fram... I år hittade vår adventsljusstake (ja vi har EN) ut först onsdagen efter första advent, men vad gör det? Ingen annan här ställer fram ljusstakar, de har annat pynt och firar Hanukka och allt vad det är och pyntet smyger sig fram allt från dagen efter Thanksgiving till några dagar före julafton. När jag ändå höll på med ljusstaken så tog jag fram lite tomtar och röda ljus också. SÅ!  Pyntadet är i princip klart för i år. Till helgen ska vi baka julgodis och pepparkakor och jag ska göra egen glögg som jag hittat recept på i en jättefin tidning jag fick av mamma på posten. Fattar inte var dessa ambitioner kommer ifrån, inte riktigt vad jag brukar syssla med, men i år kändes det rätt. (Antar att jag kompenserar för att det blir en lite annorlunda jul i år...)

Svenska kyrkan

Go Sweden!

Philadelphia var en ganska dyster stad får vi nog ändå konstatera efter att varit där. Mycket fattigdom och mycket betong, men också massor med statyer av olika slag i varenda hörn. Det stora intrycket var ändå det gamla beryktade fängelset vi besökte och vi lärde oss en del om Al Capone, som satt där i åtta månader.

Låånga korridorer med celler avlöste varandra

Eftersom jag har väldigt svårt att leva i nuet, så har jag redan börjat göra ritningar över hur vi ska renovera huset hemma i Sverige och planera för allt jag vill göra, just nu googlar jag badkar i olika former. Catrine är förberedd på en tjejresa i september nästa år (!) och olika skolor är kontaktade för Alvin och Tyra. Känns faktiskt kul att planera för hemresan, finns så mycket att längta tillbaka till. (påminn mig om det november 2014...)

I år kommer det bli Luciafirande för oss, vilket vi saknade förra året. Vi tränar för fullt på svenska skolan just nu och Tyra älskar det. Hon sjunger hela tiden, Nu tändas tusen juleljus och En stjärna lyser så klart. Det bästa var nr de frågade om Tyra kunde vara Lucia på den årliga julbasaren här på New Jersey, det var hon inte sen att tacka ja till! Julen ger hon däremot inte mycket för. Förra året kom ju inte jultomten och detta tycker hon, trots att hon inte tror på tomten, var fruktansvärt dåligt. Det hela förstärks ordentligt när hon berättar detta för sina amerikanska vänner, som av naturen är rätt dramatiska och håller på att dööö när de hör detta....

Idag har jag varit hos optikern och fått recept på läsglasögon, åldersrelaterat sa han och det är klart man närmar sig ju 40 så det kommer ju som ett brev på posten då. Jag har också något so kallas loose lid syndrome, vilket innebär att jag har tunt skinn under ögonen, som gör att ögat inte riktigt hålls på plats och framkallar som påsar under ögonen. Jag fick ett recept på ett litet lyft jag kunde göra hos en doktor i sta´n intill för att slippa problem framöver med vätskebildning och annat. Tänkte ärligt talat häromdagen att om det vore något ingrepp jag skulle kunna tänka mig att göra så var det att lyfta lite under ögat, nu finns det ju medicinskt underlag för detta, var ska det sluta?!

Självklart laddar vi för Sveriges match är idag. Här sänds matchen på eftermiddagen så det blir afternoon tea med scones framför matchen, tror att det blir svårt dock...

Go Sweden!!

Snart lediga

Efter en vecka med besök av moster och morbror och kusiner från Stockholm och sedan en av Tyras bästa kompisar, Linnea i Göteborg var alla jättenöjda. Hur kul som helst att träffa de. Det tog ett tag för Tyra att smälta att Linnea åkt hem och det blev en del tårar, faktiskt flera dagar efteråt. Känns ändå skönt att de fortfarande funkar så bra ihop trots att det gått 1,5 år sedan de sågs.

 

Höstpromenad med Sverigebesök

Halloween förflöt lugnt och stilla för oss, barnen gick i skolans parad och vi alla var och tittade på. Sedan infann sig en lång väntan innan det var dags att "trick or treata" på gatan med grannbarnen. Så mycket godis de får hos alla, det är så man smäller av! I år lovade jag Alvins kompis att han skulle få följa med oss ut. Han har aldrig fått lov att fira Halloween av religiösa skäl innan, men nu orkade inte mamman stå emot längre och hittade han någon familj att gå med så gick det bra. Oj, vad han åt godis! De fyller ju kassar och kittlar och väskor med godis när de går runt, men i hans låg det lite på botten, resten åts upp. Han var hur som helst supernöjd och det var ju huvudsaken!

Kravet för vilken pumpa man fick lov att välja var att man skulle kunna bära den själv. Det var på gränsen....

 

Denna veckan går Alvin och Tyra halvdagar i skolan för att det är parent - teacher conferences. Det är ungefär som ett utvecklingssamtal, fast mer som de gamla kvartssamtalen. Man har 15 minuter då det ska gås igenom hur de klarar sig i skolan. Inget skitsnack alltså, för då hinner man inte med... Helt fantastiskt nog så klarar sig barnen hur bra som helst och är på samma nivå i läsningen som de förväntas vara, jag hade förväntat mig att de skulle ligga långt sämre till! Nu ska det övas skrivning bara, för det är ju inte deras starka sida, med engelska som andraspråk. Det ska beskrivas väldigt målande och ingående nu i trean och det kan de knappt på svenska, så det är en utmaning! Veckan avslutas sedan med två dagar ledigt och då ska jag ta med de till Philadelphia en natt. Bland annat ska vi besöka ett gammalt fängelse, där Al Capone har suttit, som nu är omgjort till ett museum och så ska vi mysa till det på hotellets spa! Det tycker vi att vi är värda!

Vi var på Broadway och såg Lejonkungen med familjen Rogeman, hur bra som helst! Här uppladdning på Hard Rock Café

Ett hälsosamt liv

Det är "drugfree week" nu på barnens skola. Även detta året stod Alvin och Tyra ganska frågande till vad det skulle vara bra för. Jag gjorde inte så stor notis av det förra året, men i år innebar det också att det kom hem ett brev från staten New Jersey, där barnet, föräldrarna och läraren skulle skriva under på att verka på olika sätt för att barnet inte skulle dricka alkohol, röka eller ta droger... De går i trean! Det finns inte riktigt än i Alvin och Tyras oskyldiga värld att de skulle ens tänka tanken, varför i .... ska jag då tala om för de att de inte får göra detta. Vår diskussion blev jättekonstig utifrån hur Alvin såg på det hela:
Jag: Här ska ni och jag och pappa skriva under ett papper där vi lovar att hjälpa er att leva hälsosamt.
Alvin: Var det inte nåt med alkohol också.
Jag: Eh, jo att leva hälsosamt innebär ju att vi ska hjälpa er att inte dricka alkohol till exempel.
Alvin: Men, ni dricker ju massor med alkohol..?!
Jag: Ja alltså... Vi dricker ju måttliga mängder tycker du inte det?
Alvin: Ni dricker massa vin och pappa öl.
Jag (lite störd): Fast vi ragglar ju inte runt här fulla, för gör man det dricker man inte med måtta...
Alvin ser inte ett dugg klokare ut än när konversationen började och jag ångrade snabbt det, lite för tydliga, förtydligandet mot slutet. Kändes inte som det blev en helt lyckad drogdiskussion, och helt ärligt vill jag inte behöva ta den än, även om det här pappret säkert hade goda ambitioner. Jag tycker det kommer minst två år för tidigt!

Det blev ett lyckligt slut på historien kring engelskafröken. Efter att rektorn pratat med henne ringde hon upp igen och nu ska de förhoppningsvis få det lugnare på sina lektioner och kanske kanske testar hon de tidigare än beräknat för att se om de kan få slippa dessa lektioner lite tidigare än beräknat. Alvin och Tyra är nöjda för nu är hon trevlig mot de igen.

Häromdagen sprang jag och Alvin ett 5 km lopp här i River Vale, Alvins första, tid 26,45, grymt jobbat! (DET bidrar till att leva ett hälsosamt liv!)

Oktoberupdate

Efter en supertrevlig vecka med Pia, Jocke och Ebba, så var det vardag igen för familjen Nilsson. Det är trevligt med våra besök på det viset, det gör att vi får lite semesterfeeling också.

Helgen som var spenderade vi nere på Jersey shore, Alvin har haft fotbollsturnering. Laget gjorde en jättebra insats, det är kul att se hur de utvecklas hela tiden. De har hängt ihop hela helgen verkligen, så det har gjort susen för teamkänslan. Kul att det är enbart trevliga familjer i laget också, alla hejar på och uppmuntrar. Det är skillnad mot många av de lag de möter. Det värsta var nog det laget som hade fyra tränare där alla skrek konstant under hela matchen. Det gjorde absolut noll skillnad eftersom de överröstade varandra. I en annan match de spelade gapade tränare så mycket över ett domslut att han fick gult kort, då blev han så vansinnig att han gapade ännu mer och fick rött kort. Han gav sig ändå inte och till slut ropade Alvins tränare "håll för öronen grabbar" för det var en del fula ord som ven genom luften... Medan vi var borta fick Doris vara hos en s k dogsitter. Hon heter Melanie och bor i staden intill vår. Doris fick helt enkelt bo med Melanies familj medan vi var borta och vi betalade henne per natt. Funkade riktigt bra. Det kändes ju otroligt jobbigt först att lämna henne, nästan som med barnen när de var små, men när jag hämtade henne kändes det jättebra. Det är skönt att ha någon att lämna till nu, eftersom vi gärna vill resa lite innan vi flyttar hem och tack vare Melanie så har vi kunnat boka in en resa till Montreal, Canada för skidåkning över jul. Det ser vi fram emot mycket!

Det är mycket fotboll för 61 Nilsson nu

Annars är det back to business nu. Jag har äntligen lämnat in min sista inlämningsuppgift till min distanskurs, så skönt! Har också precis gett barnens ESL fröken en rejäl avhyvling. Hon har en del attitydsproblem och skriker på barnen, vilket jag har fått nog av, så idag hade jag ett snack med henne. Gick nog på lite väl hårt kan jag känna så här i efterhand, men jag har ju faktiskt försökt prata med henne tidigare. Det blir ju heller inte bättre av att hon försvarar sig in i döden och skyller allt på barnen och lokaler och vad det nu kan vara. Hon talade om för mig att hon minsann har förstått att det svenska skolsystemet skiljer sig rejält från det amerikanska för i Sverige får man ju knappt säga till barnen överhuvudtaget, så det som är skrika för ett barn behöver minsann inte vara skrika för någon annan. Alvin och Tyra är nog bara lite överkänsliga....(!!) Hon är så oprofessionell i mina ögon att man vill skrika, vilket jag också talade om för henne och det kanske var lite väl magstarkt så här i efterhand. Fortsättning följer...

Ikväll ska vi på Halloweencarneval och Tyra, som ska vara Candyferry (Godisfe..?!) är taggad till tänderna. i andra bara hänger med!

De e mycke nu....

Jösses, imorse slog det mig att det är oktober och jag har inte skrivit på bloggen sedan augusti! Hög tid alltså! I och med att skolan startade, så startade också alla aktiviteter, Tyras gymnastik två dagar i veckan, Alvins fotboll, tre dagar i veckan, svenska skolan en dag, min och Doris hundkurs en dag och på detta så gjorde jag det kloka valet att tacka ja till en 7,5 poängskurs på universitetet.... Man kan säga att det har varit lite jäktigt för hemmafrun.... Hur som helst, här kommer en liten rapport vad som händer overseas!

Sommaren som gick var full med trevliga besök från Sverige, många ormmöten och massor med hiking. Barnen bara dör nu, när vi föreslår att vi ska gå ut i skogen på helgerna, de har fått nog. Det har inte jag och Andreas så vi envisas med att försöka komma ut så ofta som möjligt. Det har blivit mycket löpträning för mig den här sommaren, vilket så klart är bra för kondisen och orken, men känner också att min rygg tar lite stryk, synd eftersom jag faktiskt, tro det eller ej, tycker det är skönt att dra en 8 km runda nu.

 Hiking

I skrivande stund sitter jag ute i solen och gassar. Vi har fortfarande 20-25 rader varmt och shortsväder. Jag börjar nästan längta till hösten nu när man får krypa in i soffan och tända ljus. Löven börjar få fina färger så hösten närmar sig i alla fall. En trevlig aktivitet vi gjorde häromdagen var att gå på äppelplockning. Då betalar man (en alldeles för stor) summa, får åka hölass ut på en åker, där man blir försedd med nätpåsar att plocka i och en lång pinne, som ser ut som en sån där man samlar kollekt i, i kyrkan. Sedan ger man sig ut och plockar äpplen och det låter kanske enkelt och, som Alvin och Tyra tyckte när de hörde det, rätt trist, men det var hur kul som helst. En riktig utmaning, som krävde både klättring, finess och samarbete. Alla tyckte det var jättekul!

Äppelplockning

Alvin och Tyra är så mycket mer motiverade i skolan i år. De har fått en grym magister som gör roliga saker med eleverna, det märks tydligt på barnen. Inte alls samma gnäll över läxan, som är helt rimlig och lätt att komma iväg på morgonen. Det blir en del svengelska här hemma nu. Tyra är full efter maten och Alvin pickar upp saker. Märker själv att jag tänker på engelska ibland och häromnatten pratade Andreas i sömnen, på engelska.

På väg till skolan. det är mycket att bära så rullväska är ganska vanligt!

Ikväll åker jag och hämtar Pia, Jocke och Ebba på flygplatsen, ska bli jättekul att umgås en vecka!

Vem är egentligen Staffan??

Idag är det lördag och vädret var toppen i morse. Vi bestämde oss för att åka den lite väl dryga turen på 1,5 timma till stranden för lite sol och bad. Vad vi inte visste var att det gjorde resten av New Jersey också...  Trots att det är åttafilig väg så var det låånga köer. Efter två timmar vek vi av tidigare än tänkt, åt vår medhavda matsäck på en halvsunkig strand, där man inte ville bada för att sedan vända hemåt. Väl hemma var alla rätt besvikna, men när Alvin sprang och hämtade posten försvann besvikelsen snabbt. Barnen hade fått ett paket med svenskt godis, kunde inte bli bättre och dessutom fick de lov att äta det direkt, det är ju lördag! Tack Jonas och Ulle, ni gjorde vår dag!

Vår resa till Long Island var trevlig. Vi åt lobsterroll, badade, sprang på outlet (!?), besökte mysiga byar utmed havet och upplevde Long Islands yttersta spets med en gammal fyr från 1800- nånting. Höjdpunkterna på resan var ändå när Alvin och Andreas åkte ut på guidad fisketur och fångade flundror och en rocka och jag och Tyra besökte en ranch, där vi red ut på en lång tur i skogen och vidare ut på stranden. Helt fantastiskt! Jag hade värk i sittknölarna i tre dagar efter ridturen, men det var det värt!

 Lobsteroll

När vi just kommit hem blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att bli intervjuad för en familjetidning. Det skulle handla om vintertraditioner i olika kulturer. Visst kunde jag vara med på det. Jösses vad sjuka ens traditioner låter när man berättar om de för någon som inte hört det förut och dessutom på engelska. Jag menar, Luciatåget, okej, det är inte så konstigt i sig, men när man ska börja berätta om stjärngossarna och Staffan stalledräng..... "Ehh, Staffan var en kille som hade fem hästar och killarna i Luciatåget med strutarna på huvudet och vita klänningar sjunger om honom....." Jag berättade också att det både är barn som gestaltar Luciatåget, men också att det kan vara vuxna och att jag själv ofta går upp på morgonen den 13 december och tittar på Sveriges Lucia, och att det då är vuxna. " Vänta lite", hojtar journalisten, "menar du att vuxna har vita klänningar och strutar på huvudet och är utklädda till tomtenissar???" "Ehh, jaaa......." Eftersom det var en del, för journalisten lite konstiga grejer, så kommer jag att få läsa igenom texten innan den går i tryck, så hon har uppfattat allt rätt. Det var ju tur!

 Vem är egentligen Staffan Stalledräng?

Sommarlov

Sommaren tuffar fram och tiden går så sjukt fort. Barnens summercamp är slut och nu får det bli jag som hittar på happenings på dagarna. Planen är att gå på bio, hiking, spela bowling, åka till stranden, baka och lite annat. Har du tips på sommarlovsaktiviteter, vill jag gärna ha dom! Lite svenska plugg blir det också, just nu håller vi på med Pironboken, som är en läsförståelsebok, som är perfekt för Alvin och Tyra, som behöver träna läsning och att förstå vad de läser. De läser bättre på engelska än svenska nu, så det behövs! Bina, deras hemlärare kommer tillbaka och har lektioner med de nu i augusti också, så det blir ju en liten aktivitet. Alvin har en vecka med fotbollscamp också och Tyra kör ju på med gymnastiken, så vi lär väl ha att göra. Nu har Andreas lite semester igen så på måndag åker vi till Long Island för lite semester och strandliv!

En dag var vi på Believe it or not inne på Manhattan - ett tips om du ska till storstan!

Vi var på baseball för ett tag sedan, vilket var väldigt kul, härlig stämning och Yankee stadium är häftig att uppleva. Vi satt högt upp, men såg strålande bra ändå och hela familjen tyckte det var superkul! Vi blev sugna på att gå på fler sportevenemang, synd att det är så dyrt bara!

Amerikanska nationalsången är obligatorisk inför en match!

Jag brukar ju länka mina inlägg på facebook, men har tagit en liten paus från fb nu, så detta är sista gången. Vill du ändå följa bloggen så är länken www.gowestemma.blogspot.se. Självklart får du gärna höra av dig via mailen också istället för facebook nu och då är adressen emmakristinanilsson76@gmail.com. Jag ser fram emot att höra hur du har det!

Långsiktiga och kortsiktiga planer

Då har vi haft besök igen, den här gången av Jonas och Ulle. Vi har haft två veckor tillsammans och hunnit med en hel del. Vi passade på att följa med de och promenera över Brooklyn Bridge en dag, det var trevligt. Bron är full med massa hänglås, för par låser in sin kärlek där, många gånger när de förlovar sig. Sedan stannade vi till i Brooklyn på ett riktigt hak och åt supergod lunch. Kändes som om Brooklyn var underskattat av mig, får bli fler vändor dit. En annan dag tog vi oss till Sandy hook på Jersey shore, där Alvin fick fiska och vi fick bada i riktigt härligt svalkande vatten. Även om poolen svalkar så blir den snabbt uppvärmd i den här värmen som råder nu, så det var skönt att bara ligga och flyta och faktiskt kunna sitta en liten stund i solen utan att smälta bort. Vi har mellan 30-40 grader hela tiden nu oavsett regn eller solsken. En del dagar är det skönt, men en del är väldigt varma och då får man nästan stanna inne. Självklart har det shoppats också och jag har påbörjat lagerpåfyllning inför hemflytt. Känns nästan löjligt, men jag har faktiskt börjat köpa för stora kläder till barnen på rea, det är superbilligt här just nu, och bland annat har Polarn och pyret en butik som vi var i på deras rea för ett tag sedan. Måste köpa på mig lite kläder som funkar i Sverige, när vi ska flytta hem. Här tenderar det att bli lite väl amerikansk stil på barnen, i deras iver att vara som alla andra.....

Jonas på Brooklyn Bridge

Jorå så att, nu är gästsängkläderna vädrade och nybäddade igen i väntan på Elin och Peter, som kommer om en knapp vecka. Antar att det blir en del poolhäng, shopping och Manhattan då också. Vi har för egen del bokat in lite happenings också. På lördag ska vi gå på basebollmatch, på Yankee stadium hela familjen. Jag kan inte riktigt reglerna men det blir säkert en kul upplevelse ändå. Tydligen kan en match hålla på hur länge som helst, så jag funderar på att ta två bilar, om jag och Tyra vill åka tidigare... Ett par dagar på Long Island blir det också. Det ska bli mysigt att komma iväg lite hemifrån och andas lite havsluft. Längtar såå efter västkusten och svensk sommar! Kan bli helt tokig när jag tänker på en baguette med räkröra på en mysig uteservering vid havet!

 Sandy Hook är mysigt, men inte som svensk västkust

Har fått det glädjande beskedet att jag kommit in på en distanskurs på universitetet i höst. Jag ska läsa projektledning, vilket känns hur kul som helst. Ser verkligen fram emot att det börjar och går redan och funderar på vad jag kan läsa sedan. Kanske blir det en kurs på college här, vi får se!

Halvtid

Nu har vi vinkat av familjen Myrin, som varit här i tio dagar. Tio jättetrevliga dagar! Barnen har varit i himmelriket, som haft goa kompisar 24/7 och jag och Andreas har haft trevligt sällskap varenda dag. Andreas passade på att ta semester, så vi har kunnat hänga med på de flesta av äventyren. Det har blivit några turer till Woodbury för shopping, men också gospelbrunch och sevärdheter på Manhattan, gött häng vid poolen hemma och ett besök till ett stort nöjesfält, som heter Six flags. Barnen kom fram till att de åkt elva berg-och dalbanor, bland anat den som är utsedd till världens bästa berg- och dalbana i trä och USA:s högsta. Jättekul!

 Den här är standard när man semestrar med Myrins

Nu har vardagssommarlovet startat för oss. Andreas har börjat jobba och barnen har börjat summer camp och jag och Doris går mest och drar, men vi har också börjat på puppy kindergarten. Jo då, det är en liten grupp med valpar som träffas och leker, lär sig sitt, ligg och annat hyfs en timma i veckan. Vi har bara varit där en gång ännu, men det var nog ganska bra för Doris, som den första kvarten satt under stol, livrädd för de andra hundarna... När alla sedan blev kopplade kom hon in i matchen och var jätteduktig på sitt, ligg och kom. Hon sov en bra stund när hon kom hem, s¨det var ganska påfrestande för henne.

Doris vilar efter puppy kindergarten

Fjärde juli närmar sig och i år tänkte vi gå ur och äta på en restaurang nere i Hoboken, som ligger vid Hudson River. Där kan man se Macy`s fyrverkerier som skjuts upp över Manhattan och det ska tydligen vara något utöver det vanliga. Känns kul att faktiskt göra något på nationaldagen i år. Förra året hade vi precis flyttat in i huset och vi tänkte inte riktigt på att det var nationaldag. Helt otroligt att det redan gått ett år sedan vi tog våra nio resväskor och gav oss iväg på vårt lilla äventyr. Så här i halvtid kan jag konstatera att en hel del blev som vi tänkt oss, men en hel del blev helt annorlunda! Men det är också det som varit charmen med att vara här, att vi ställts inför helt nya, för oss, konstiga situationer, men samtidigt har vi känt igen oss i mycket. Jag kan också konstatera att vi är väldigt tacksamma för att ha fått den här chansen och om du någon gång får frågan om att göra något liknande så kan jag bara rekommendera att go for it!

Apropå 6 juni

Sedan våren gjorde sitt intågande här på New Jersey så har också fler och fler amerikanska flaggor satts upp överallt. Alla huvudgator i byarna här omkring är kantade med flaggor. Det är faktiskt fint. Faktiskt...?? Jo, här är de stolta som sjutton över sin flagga och hissar den så ofta som möjligt, gärna varje dag. I Sverige nästan skäms ju folk över att flagga nuförtiden, på vår lilla gata i Åkered luftas fasadflaggorna på nationaldagen, midsommar och om någon på gatan fått barn. Och när flaggan hänger där är den ju så fin, den blågula, som liksom signalerar vacker natur, den svenska sommaren och alla våra traditioner. Varför kan inte vi kanta våra gator med den blågula fanan? Tänk vad fint det skulle vara om Avenyn kantades av svenska flaggor! Nä, det skulle ju väcka värsta uppståndelsen antar jag, då får man hänga upp alla världens länders flaggor, eller åtminstone Europas. Det är solidariskt och fint tänkt, men vi måste väl ändå få vara lite stolta över vår flagga och vårt land. Det har vi all anledning att vara! Det är inte självklart med ett hyggligt väl förankrat miljötänk, föräldraförsäkring åt alla och socialförsäkringssystem åt alla som vi har! Det är inte självklart att ha allemansrätt i en natur med allt från platt åkermark i söder till ishotell i norr men i princip inga naturkatastrofer. Det är väl ändå något att vara stolt över? När jag flyttar hem till Sverige tänker jag flagga i tid och otid, sedan får folk säga vad de vill. Det blir mitt sätt att manifestera att Sverige är ett jäkla bra land att leva i!

Huvudgatan i River Vale är kantad av amerikanska flaggor

Vi har haft översvämning i trädgården nu i helgen. Redan i torsdags började de varna på TV för häftiga regnfall och snart började alla grannar förbereda sig, bland annat med att hyra in lastbilar, som de sedan lyfter in alla sina ägodelar från första våning i. Självklart var Andreas bortrest även denna gången, så jag och barnen kånkade grejer från källaren och förberedde folk på att eventuellt ta emot oss om vi var tvungna att evakuera. Vi behövde aldrig göra det tack och lov och nu är regnet över och solen skiner igen!

Grannens trädgård var mer sjö än trädgård

Djur inpå knuten

Sommaren är här på allvar. Vi har mellan 20 och 30 grader varje dag nu. Häromdagen tog Alvin och Tyra premiärdoppet i poolen och det är verkligen en start på sommaren här! Vi har fixat och donat lite i trädgården, oljat våra möbler, tvättat altanen och fixat lite blommor. När vi tagit fram vår lilla utehylla på altanen fick den stå tom några dagar. Det dröjde inte länge innan ett fågelpar bestämt sig för att hyllan var ett bra ställe att bygga bo på. Jag hittade boet när det precis var nybyggt med någon slags vass och längst i botten som en slags grund, fuktig jord som de puttat in noggrant runt om hela. Det kanske var brutalt, men jag blev lite irriterad, eftersom vi skulle ha våra grejer i hyllan och dessutom ville vi inte ha fåglar flaxande över oss när vi grillar, så jag tog och slängde bort boet och hoppades att paret skulle hitta en ny plats. Det tog ett par timmar, så var boet där igen. Jag slängde även denna gång bort det, men det dröjde bara till nästa dag så var boet tillbaka. Det var väl självaste .... Jag slängde boet en tredje gång och ställde ett par skor på platsen för att demonstrera för fåglarna att där kan de inte bygga bo mer. Senare på dagen när jag hämtat barnen så berättade jag för de om hur jag tre gånger i rad slängt ett fågelbo och vi skrattade lite åt att fåglarna inte gav sig. Tyra gick ut för att kolla var boet varit och kommer tillbaka och skrattar gott. Ett nytt bo, skorna hade de flyttat på..... Något kom emellan och jag tänkte att jag måste gå och ta bort det där boet senare. Dagen efter skulle jag göra det. Då ligger det ett alldeles grönt litet ägg i boet. Alvin och Tyra bad, nästan på sina bara knän, att vi skulle låta boet vara kvar, så jag hade inte hjärta att ta bort det igen. Snart låg där två ägg, och nu  är det fem och vi väntar för att se om det kan bli små ungar....

 Fågelboet när det var två ägg

Under hela vår tid här har vi förundrats över naturen och framförallt djurlivet. Vi trodde vi sett det mesta nu efter nästan ett år, men härom morgonen när jag skulle köra barnen till skolan krälar det en orm på garageuppfarten. "Ta hunden" vrålar jag till Tyra som står en bit bort. Tyra förstår ingenting så jag fortsätter vråla "ta hunden!". Till slut tillägger jag "det är en orm!". Doris, hunden, kommer ju gärna med en daggmask hängandes i munnen emellanåt och detta var en liten orm, så kanske skulle hon försöka ta den också... Alvin, som fortfarande var inne och knöt skorna, drämde då igen dörren och ställde sig i fönstret och vrålade ut genom fönstret : "Är det en orm? Är den stor? Är den grön??". Nog för att det kan finnas, för oss, exotiska djur här emellanåt, men gröna, stor ormar, näpp. Detta var en liten unge, brun, med något ljust mönster på ryggen. Riktigt läskig ändå tyckte jag!

Vi har övat på en pjäs som Alvin och Tyra var med i häromdagen. Svenska skolan hade  skolavslutning i Svenska kyrkan i NYC  och då spelades den upp. Den handlade om utvandringen från Sverige på 1800-talet. Tyra spelade mamma Kerstin och Alvin sonen Jonas. Båda tycker det är tråkigt att svenska skolan har uppehåll hela sommaren, de älskar att umgås med de andra svenska barnen. Men till hösten kör vi igen. Jag har fått frågan om jag kan tänka mig att hjälpa till som fröken ihop med Annika, som är huvudlärare och det kommer jag att tacka ja till. Det ska bli jättekul och Alvin och Tyra tycker det är toppen att ha mig som fröken, så jag får passa på!

Sommaren är här!

Öm båge, vackert fall

Jag har fått tennisarmbåge. Nä, jag spelar inte tennis och ingen annan sport heller. Jag har fått det efter att ha burit tunga kassar från mataffären.... Har liksom burit för många kassar åt gången och i fel vinkel lyft upp dom på bänken i köket. Det låter inte klokt, men är helt sant, ett hemmafrusyndrom antar jag. Smörjer med Voltaren salva flera gånger om dagen så jag hoppas det ska ge med sig. För att muntra upp mig lyssnar jag på lite bra musik, Miss Li och Håkan Hellström är det som spelas mest just nu. Spaceship med Miss Li är riktigt bra tycker jag!

Mamma, pappa och Per har åkt hem igen. Vi hade två trevliga veckor ihop när vi besökte Woodbury och Niagarfallen tillsammans. De besökte ju stan också, så klart och mamma och pappa gillade det, medan Per tyckte det var överskattat. Smaken är som baken. Niagarafallen var häftiga, men man får ändå erkänna att det gick ganska snabbt att se dom... Den stora behållningen var nästan det fantastiska hotellrummet vi bokat, som med utsikt över hästskofallet snarare var en vacker svit. Badrummet, med jaccuzzi hade fönster ut mot sovrummet som hade panoramafönster över fallet, grymt fint! Tyra passade på att ta ett bubbelbad i det enorma badkaret, som hon nästan kunde simma runt i.

Per fick låna Alvins paraply när det regnade som värst på Woodbury

Vår nya håriga familjemedlem är på plats nu också. Tur att hon är så söt med tanke på hur mycket uppmärksamhet hon kräver! Hon har hur som helst anpassat sig väldigt väl till sin nya familj och trivs vad det verkar hur bra som helst, trots att hon blir behandlad som ett gosedjur emellanåt av de yngre familjemedlemmarna. 

Vi har nedräkning till skolavslutningen redan, men det visade sig nu att det som vi trodde var fem veckor var sex, eftersom skolan var stängd en vecka i samband med stormen Sandy och då ska de stängda dagarna tas igen. Riktigt opassande för vår del eftersom efterlängtade familjen Myrin kommer dagen efter vi trodde att skolan var slut. Men återigen blir man, som invandrare lite tagen på sängen av saker som är annorlunda här. Försöker tänka att det är nyttigt att vara invandrare och anpassa sig till allt nytt, men ibland är det lite frustrerande.

Alvin och mormor tittar i kikaren på hästskofallet

Fiske, fotboll och föräldrar

För ett tag sedan fick vi veta att en fisketävling skulle gå av stapeln en helg i april. Barnen gick igång på detta ordentligt och efter många om och men så steg jag upp tidigt denna lördagen och följde med dom. Andreas hade en massa ursäkter för att slippa gå med så han blev hemma. Barnen är ju så stora nu så de klarar ju det mesta själva, så jag slängde ner min nya pocketbok i handväskan och drog iväg. Vi började fisketuren med att barnen bråkade om vilket spö de skulle ha jag lovade att byta ut spinnare till flöte och mask så fort vi hittade en plats att fiska på. Sedan snurrade vi runt och letade plats, Tyra kliver då nästan över en Canada gås som ligger och ruvar, fågeln väser åt henne varpå hon skriker rätt ut och alla som försöker fiska tittar lite lätt irriterat åt vårt håll. När vi hittat en plats höll jag på att byta till flöte en bra stund och när det äntligen var klart kastar Tyra detta första kast rätt upp i trädet, där flötet blev kvar.... Så vi började om, men nu skulle båda barnen ha spinnare istället "för det hade alla andra som fick fisk"  Alla pappor (det var endast pappor där och jag) riktigt glodde  på oss. En morsa med handväska och två barn som kastar sina linor vilt omkring sig, men handväskemorsan försökte ändå och satte på lite av varje på krokarna, så totalt rädd för att skita ner sig var hon ju inte... När Alvin sedan tappade halva spöt i bäcken, Tyra fick en gammal plastpåse på kroken och jag var halvt förfrusen om händerna bestämde vi oss för att byta sida av bäcken. Vi klev iväg och väl på andra sidan kände nog de flesta igen oss, för när Tyra då också hade trasslat in sin lina runt hela spöt och rullen och inte längre kunde använda sitt spö började jag försöka bearbeta barnen för att kunna åka hem utan fisk. Gick så där!  Alvin bara önskade att pappa varit med! Det hela slutade med att en man som fick massor med fisk bredvid oss gav en fisk till Alvin så han åtminstone skulle få en pokal. Han tyckte nog synd om de stackars svenska barnen med den oengagerade handväskemamman. Barnen var supernöjda och efter att försökt ett tag fick vi död på fisken och kunde åka hem.

Flötet i trädet

En annan dag damp det ner ett e-mail från en fotbollscoach, som frågade om Alvin fortfarande var intresserad av att spela fotboll. OM, han var!! Men, det är klart, det går ju inte bara att komma med ett glatt humör! Nej, han var välkommen att komma och pröva en träning, för att tränarna skulle kunna bedöma om han var på deras nivå. Det är bara att hacka i sig att det är så det fungerar här, om ens son ska få spela, så vi travade dit. Där visade det sig att om man inte hör upp och lyssnar eller om man kommer för sent till träningen, så får man springa straffvarv runt planen.... Det är ganska mycket större satsning också. En mamma var väldigt upprörd över att hennes son fått spela två minuter senaste matchen för att han varit borta ett par träningar, eftersom han spelar baseball också. Det fanns ingen som helst förståelse för hennes upprördhet och rätt var det var avslutades samtalet mitt i och hon bara gick. Kändes inte som hennes son kommer att fortsätta så mycket mer. Jag fick frågan vilken plats Alvin spelat på i sitt tidigare lag och jag tog självklart chansen att tala om att vi i Sverige låter barnen spela på olika platser för att de ska få prova och att vi tycker det är viktigt att ha roligt... Alvin tyckte hur som helst att det var kul, "lite strängt bara", var kommentaren efteråt. Tränaren frågade Alvin hur kul första träningen var på en skala "9" svarade han helt ärligt! Efter två träningar, då tränarna kollat honom fick han så en plats äntligen! En riktig bedrift!
Även Tyra lyckades med en fantastisk bedrift häromdagen. Hon fick i uppdrag av sin ESL-lärare (english as a second language) att tonsatta en dikt till Arbor Day, som är en dag då miljö och lliknande uppmärksammas och i det här fallet handlade mycket om träd, så också Tyras dikt. Tyra tonsatte dikten och tränade hemma och i skolan och på Arbor Day uppträdde hon inför hela skolan med sin sång.

Tyra laddar för sitt framträdande

Mamma och pappa är på väg till det stora landet i väst. Ska bli kul att ha de här i två veckor! Vi åker till Niagarafallen och hämtar vår lilla hundvalp, som vi ska ha på prov under tiden att de är här. Har också bokat biljetter till Broadway och hotell i stan till dom. Dessutom kommer Per under samma tid, så då antar jag att det kommer rännas en del till stan och till outlets. Hur kul som helst!

The puppy

Vår!

Hemma igen efter en fantastisk resa till Disney World. Det var precis så "awsome" som alla berättat för oss. Jag var rädd att jag hade lite höga förväntningar, jag menar det har varit en dröm att komma dit sedan jag var liten och det levde upp till förväntningarna. Fyra nöjesparker med åkattraktioner, föreställningar med grymma skådespelare och sångare och en helt fantastisk omgivning. All personal man hade att göra med, avslutade alltid med att säga "have a magical day" och magiskt var det! Vi har hur mycket bilder som helst från resan så jag tänkte inte trötta ut er med det här. Den som är intresserad kan gå in på vårt webbalbum och se ett urval, så snart vi fått in våra bilder där. Jag lägger ut adressen dit när den finns färdig. Lägger med en liten teaser dock...

Barnen och Jasmin

Våren har kommit till Rivervale! När vi kom hem hade träden slagit ut och börjar sakta men säkert bli grönare och grönare, många träd blommar också för fullt. Vi har senaste dagarna haft mellan 13-20 grader, så skönt! Vi är ute till långt in på kvällen. I skrivande stund är klockan halv sju och barnen är fortfarande ute och röjer i trädgården Alvin i shorts och t-shirt.

Vi har avverkat våra födelsedagar också. Själv blev jag firad med sång, paket och gofrukost en vanlig måndag. Barnen firade vi med sång och paket på sängen så klart, sedan var det först firande i skolan då jag var där och bjöd på muffins och läste en saga, sedan firades det vidare på svenska skolan dit de tog med sig jordgubbstårta. I vår familj får man önska mat på sin födelsedag och Alvin och Tyra ville gå ut och äta på steakhouse, så det fick det bli.

Tårtan vi tog med till svenska skolan

En dröm i uppfyllelse - en Ipad i kras

I söndags åkte hela familjen in till city, där vi delade upp oss tjejer och killar. Tyra och jag flanerade runt och småshoppade tills vi var alldeles slut i fötterna och Tyra bad om att få åka hem. Andreas och Alvin däremot fick hänga i hela dagen eftersom de hade biljetter till matchen mellan New York Rangers och Washington Capitals i Madison Square Garden på kvällen. Det var ju tur att de hade tid på sig, så de hann att handla lite merchandise.... Matchen slutade oavgjort och gick till förlängning, som gick till straffar. Tyvärr förlorade Rangers och Alvins besvikelse var stor ( mest på grund av att hans bästa kompis här hejar på Capitals...). Sent, ända in på natten kom han dock hem ganska nöjd ändå att få ha sett alla dessa stora stjärnor, som han så länge längtat efter.

Vi äger två Ipads i den här familjen och den ena brukar alltid stå på ett och samma ställe, medan den andra har en tendens att följa med olika personer runt i huset, så den får man ofta leta efter. Eftersom den mobila av de två är den vi skypar på, så sprang jag runt och letade efter den som vanligt häromdagen när jag skulle skypa. Till slut hittade jag den på toaletten (ärligt talat, där har inte jag lagt den!) och ivrig som jag var öppnade jag luckan för att sätta på den direkt. Samtidigt fipplar jag självklart till det så att jag tappar hela härligheten i klinkersgolvet..... Med displayen neråt..... Hela kortsidan krossades. Efter några inte så väl valda ord lugnade jag ner mig och insåg att den trots allt fungerar fortfarande. Nu har jag köpt en täckfilm och satt på så att man inte ska få flisor i fingrarna när man tar i den och det fungerar kanonbra. Att laga den kostar enligt de som vet skjortfabrik, så det är inget alternativ.

 

Vi har börjat pussla ett 2000 bitars pussel - det håller oss sysselsatta ibland när eftermiddagarna blir långa

 

Denna veckan slutar barnen klockan ett istället för tre, eftersom det är utvecklingssamtal för alla under dessa dagarna. Jag måste säga att en intressant iakttagelse (som man gör när man är lite förskole- och skolskadad som jag) kring skolan här är att de inte för fem öre anpassar sig efter föräldrar och deras eventuella pusslande, som faktiskt en del håller på med även här. Vi får anpassa oss efter skolan i många fall. Man stänger skolan tidigare med jämna mellanrum, lämnar ut tider för utvecklingssamtal mitt på dagen, schemalägger test så att barnen missar sin enda 30 minuters gymnastik på veckan, ringer 5,30 på morgonen för att meddela att skolan öppnar tio för att det har snöat en centimeter, tar en vecka på sig att få igång elen då den gått i en storm, så skolan måste stå stängd en vecka och ifrågasättande av skolan förekommer i princip aldrig, skolans ord är inte lag men slår högt. Detta går ju an för oss som har en förälder som är hemma, men det hade funkat rätt dåligt med det liv man levde hemma. Å andra sidan.....  Många gånger har jag faktiskt tänkt att fasiken vad mycket lättare det måste vara att driva en skola här. Man kan ta sig friheter på ett annat sätt och behöver inte slå knut på sig själv för att tillmötesgå alla föräldrars eventuella åsikter och olika situationer. Här finns det tid att planera och strukturera så att det kan drivas en riktigt bra skola. Herregud, hemma är det liv för att man vill stänga förskolan två timmar tidigare en gång i månaden för att kunna ha möte hela personalgruppen på en gång på tider på dygnet då man orkar få något gjort.....

 

Svenska skolan, svenska besök och svenska studier

Nu när jag är back on track och det känns som att man vaknat till liv på nytt, vill man ta tag i en massa saker och bli lite aktiv igen. Tyra och jag går nog runt med lite samma känsla av att ha fått  självkänslan och självförtroendet lite naggat i kanten genom att komma till ett nytt land, med ett språk som man kan men inte fullt ut, nya sociala koder och en känsla av att man inte längre är lika "duktig och verbal " som man brukar vara. Det är ju inte helt lätt att råda bot på, men vi har en plan. Barnen ska få börja i svenska skolan här på New Jersey för att få möjligheten att träffa andra svenska barn i en svensk miljö där de kan känna sig hemma och inte behöva vara sämst i klassen. När vi kollade upp den här skolan så visade det sig att den fanns ca 15 minuter bort, perfekt! Vi som föräldrar blir också involverade eftersom den bedrivs i väldigt liten skala och all hjälp som går att få tacksamt tas emot. Själv har jag anmält mig till SWEA för att se vad de har att erbjuda för olika aktiviteter och umgängen. Häromdagen var vi på svenska skolan för första gången och barnen tyckte det var toppen. Fröken, Annika var jättetrevlig och de andra föräldrarna och barnen också. Ämnet för året är svensk historia och när jag skummade lite i böckerna de fick så kände jag att det kommer vara lärorikt även för mig! Barnen var så glada och nöjda när vi åkte därifrån! Tyra undrade varför de inte kunde gå där varje kväll....

Jag passade på att glutta lite genom dörren på svenska skolan...

Våren lyser med sin frånvaro. Har haft vårkänningar nu i flera omgångar, men de avbryts bryskt av en massa snö från och till. Jag är så sugen på värme och sol nu, så jag blir så trött på detta snöande. Tyvärr kan det, precis som i Sverige snöa ända in i april här. Håll tummarna att så inte är fallet närmaste åren! Nedräkningen till vi åker till Florida blir bara intensivare i och med vädret, där får vi värme och sol i alla fall, det ska bli underbart! Bara två veckor kvar! När vi sedan kommer hem börjar besöken ramla in. Det ser vi också fram emot mycket! Mamma och pappa, Mette och Seb, Jonas och Ulle och Elin och Peter kommer som i en strid ström från maj och genom sommaren! Supertrevligt! Sedan har vi ett gäng i höst också, så vi kommer ha huset fullt! Kul!

Har återupptagit mina studier nu efter min sjukdom, riktigt roligt. Just nu läser jag information och kommunikation, där jag bland anat ska göra ett projekt där jag lanserar en ny tjänst eller produkt. Givetvis har jag då startat Emmas outletresor, inspirerad av våra besökare, som far runt på outlets varvat med New York city... Det är också dags att söka universitets- och högskolekurser till hösten nu och eftersom jag har för avsikt att fortsätta plugga, så är jag i full färd med att söka just nu. Har missat ansökningsdatumet två gånger i rad, så det blir tredje gången gillt!

Alvin hade klassens Mickey Mouse förra helgen. Vi passade på att dokumentera lite på landhockeyrinken.

Nu vänder det!

En kvinna på bibblan sa till mig att när the Red Robin kommer, då är det vår. I ett par dagar har vi haft ett helt gäng på framsidan - våren är nog här ändå!

 Lite otursförföljda har vi varit sista tiden, jag och Alvin. Alvin fick halsfluss samtidigt som jag blev inlagd på sjukhus. Han var rätt risig några dagar, men blev bättre. Efter sju dagars penicillinkur blev han full med nässelutslag på hela kroppen. Detta var givetvis samma dag Andreas skulle tillbaka till jobbet, så snälla Maine fick rycka ut och skjutsa oss till doktorn. Ny penicillinkur, annan sort nu, men prickarna blev kvar ett tag och halsen var svullen och prickig ytterligare några dagar. Själv har jag fått en inflammation i en ven efter min kanyl jag hade på sjukhuset, går runt med lite huvudvärk hela tiden och efter en utflykt som den till doktorn är jag så totalslut att jag bara vill sova. Andreas har börjat få ont i halsen han med och Tyra har tyckt det varit kass att gå till skolan utan Alvin. Nu känns det som om saker och ting börjar gå åt rätt håll i alla fall, Alvin är tillbaka i skolan, Andreas hals är bättre och jag blir bara starkare och mindre svullen för varje dag. Till och med jag, som brukar vara positiv in i det sista, började känna mig lite trött på det här ett tag. Men, nu känns det verkligen som att det vänder!

Vi tittade på mello även här, vilken skräll det blev! Känns som det var första gången det var en skräll på riktigt! Men, låten växer lite för varje gång jag hör den. Vi spretade lite i vårt hejande här, Alvin höll på David Lindgren, Tyra på Yohio, Andreas på Ralph och jag på Ulrik. Barnen är ovanligt ointresserade i år, förmodligen på grund av att ingen annan tittar och pratar om det.
Vi följer ju också Mia på Grötö och när Anna Mannheimer och Peter Apelgren var där ihop med Camilla Thulin och Johan Rabaeus var det riktigt jobbigt. Jag har, på grund av såret på magen, problem att hosta, nysa och skratta. Jag hade så ont i magen efteråt så som jag skrattade när Anna och Peter satte igång! Stackars Camilla Thulin kände sig nog inte helt hemma, hon gav intrycket av att känna sig rätt malplacerad. Tyvärr var senaste avsnittet det sista, så nu har vi inte så mycket att se. Tips emottages tacksamt! (vi kan se svt och TV4)

Under en lång tid nu har vi lurat på att skaffa oss en hund, eftersom vi har tid att lägga på valptiden. När jag var som sämst på akuten och fortfarande inte visste vad det var för fel på mig, lovade jag mig själv att om detta bara blev bra och jag fick komma hem till min familj, så skulle det bli en hund. Jag fick en känsla av att man ibland bara får lov att göra det man vill, inte problematisera så himla mycket, som jag har en tendens att göra. Inget tycktes kunna bli mycket värre än vad det var där och då. Vi har hittat en shi-tzu uppfödare, som den andra mars fick fem valpar, varav vi kommer kunna få köpa en. Hela familjen är jätteglada och ser fram emot att ta emot ett litet liv i början på maj, då den är redo. Det känns lite crazy och läskigt samtidigt som det känns jättekul! Vi läser och tittar på filmer om hur vi ska sköta en liten valp och eftersom många av de vi känner här har hund, så är alla väldigt uppmuntrande och delar med sig av boktips och annat. Detta känns extra glädjande nu när vi haft en svacka en stund.

Idag är det fredag och snart får jag köra bil igen, det firar vi med vin ikväll!

Trevlig helg!

Sjukling

Efter ett längre uppehåll är jag nu tillbaka. Senaste två veckorna har varit väldigt konstiga, onormala och dramatiska. Efter att ha varit iväg på en härlig tur till North Hampshire och åkt skidor i fyra dagar kom vi hem och allt skulle återgå till det normala igen. Det gjorde det för alla andra utom mig. Jag kände mig småsjuk och matt i hela kroppen och bara väntade på att värsta influensan skulle slå till. Det gjorde den inte och det hela utvecklade sig snarare till att jag fick mer och mer ont magen. En kväll var det riktigt illa och då ställde jag diagnosen förstoppning på mig själv, tog piller för det och kände mig lite bättre. Jag fotsatte dock må krassligt och mot slutet av förra veckan fick Andreas vara hemma för jag var så svag så jag inte orkade lämna och hämta barnen. En ny attack kom ytterligare en kväll, men lugnade ner sig. Natten mellan lördag och söndag drog det dock igång med enorma krafter. Vid fyra på natten kunde jag inte så rakt upp utan att svimma, så Andreas ringde ambulans och de hämtade mig. Väl på akuten fick jag massa morfin och började känna mig lite bättre. Jag blev skickad på ultraljud och förstod att allt inte stod rätt till när det gjorde så fruktansvärt ont samtidigt som doktorn kallades in och jag sattes på ett armband ifall jag behövde blodtransfusion. Sedan gick allt hur fort som helst. Jag blev snabbt sämre och kunde inte andas av trycket nerifrån magen och jourhavande läkare från olika håll kallades in och spruta efter spruta trycktes i mig. Efter ytterligare en liten stund stod det klart att jag drabbats av ett utomkvedshavandeskap, hade förlorat en massa blod och måste in på operation direkt.
Efter operation, två liters blodtransfusion, en massa dropp och några dagar på sjukhus är jag nu hemma igen. Fortfarande trött av att mina blodvärden är låga, men med ett sår på magen som läker fint känner jag mig nöjd och glad att allt gick så bra som det gjorde. Klart att man undrar lite hur jag tänkte när jag inte åkte in till sjukhus tidigare. Jag kan inte riktigt svara på varför. Trodde det skulle bli bättre och visste inte riktigt heller till vilken doktor jag skulle åka och kunde aldrig för mitt liv föreställa mig att nåt sånt här skulle kunna hända mig. Detta var en verklig väckarklocka för mig! Jag kommer aldrig mer låta det gå så här långt, hellre kolla en extra gång för säkerhets skull! Att skaffa barn var inte planerat så det har inte känts som en förlust, snarare en chock över hur allvarligt det blev.

Nu är Andreas hemmapappa en vecka och tar hand om oss alla tre andra. Tack och lov har vi en massa fantastiska vänner omkring oss som hjälper till också. Urgulliga Maine, vår svenska väninna som lagat mat till oss så vi har i flera dagar, Alvins kompis mamma Nadia, som kom till mig på sjukhuset med tidningar och godis, Alvins andra kompis Seans mamma, som hela tiden sms:at och kollat läget och kommer skjutsa barnen till skolan hela nästa vecka (jag får inte köra bil pga av mina blodvärden), Tyras kompis Emilys mamma Viki, som lagat mat till oss och tagit med sig Tyra hem så hon har nåt att göra när vi har svårt att komma ut. Känns fantastiskt att även här ha så mycket stöd och hjälp!

Nu är det kurering som gäller! Jag vilar mig i form och bara längtar till den dagen då jag kan njuta av en god fredagsmiddag med ett glas rött igen! Målet är att kunna göra det nästa helg! Återkommer med rapportering om måluppfyllelse så småningom!

De här två håller samma tempo som sin pappa nu - mig åker de ifrån....

Lagom är bäst

Häromdagen kom barnen hem från skolan med var sitt papper från polisen. Det var ett formulär som vi skulle fylla i med personuppgifter, hårfärg, ögonfärg mm. Detta skulle sedan tillsammans med foto och fingeravtryck arkiveras och användas till ett slags identifieringskort om de skulle komma på avvägar...Hur förklarar man för en åttaåring att de ska fotas och lämna fingeravtryck för att polisen ska kunna hitta de om de försvinner?! Dessutom har alla rutiner för lämning på skolan ändrats med anledning av skolskjutningen i Newtown. Ingen vuxen som inte arbetar på skolan får under några som helst omständigheter vistas i skolan utan att först anmäla sig. Därför ställer nu leden upp utanför klassrummen istället för i gymnastiksalen på morgonen och föräldrar får inte följa sina barn in. Att ändra den rutinen tyckte jag var jättebra, fast av en helt annan anledning: det är fruktansvärt att behöva stå och vänta med 120 gapande barn i en gymnastiksal det första man gör på morgonen. Jag förstår att amerikaner är rädda av sig när de växer upp med all den här skräckpropagandan som hela tiden sprids bland barnen! Och så är en stor del av de vansinniga för att Obama vill strama åt automatvapenlagarna. Helloooo..?! Vad sägs om lite sans och balans?

När vi för ett tag sedan var i Svenska kyrkan passade vi på att låna lite svenska böcker. En av böckerna vi valde var Fem gör ett fynd. Jag och Tyra läser boken nu och hon älskar den, hon skrattar högt när hunden Tim hjälper till att jaga iväg de onda figurerna och hon kryper lite nervöst närmare när gänget letar sig ner i mörka hålor i marken. En alldeles lagom spännande bok i Tyras smak. Boken är skriven 1960 och Tyra, ett barn av 2000-talet uppskattar den verkligen!

Vi bor som jag nämnt tidigare nära naturen och har stött på många olika djur. Nu under vintern har det mest varit hägern som hållit sig i närheten, alla stora rovfåglar som vi fortfarande inte vet arten på och även en och annan ekorre visar sig fortfarande. Det som däremot är nytt nu i vinter är en coyote (prärievarg på svenska) som stryker på andra sidan floden. Idag när jag kom hem stod det två stycken och stirrade in i vår trädgård. Ganska mäktigt faktiskt. Fick lära mig häromdagen att smugglare ofta kallas coyote här och det grundar sig i att djuren är duktiga på att röra sig långa sträckor utan att bli upptäckta. När jag pratade med min engelskalärare, Bina om det hela sa hon lugnande att de inte är farliga så länge de inte har brist på mat och du har en liten hund, katt eller bebis.... För min del får dom gärna stryka omkring här, bara dom håller sig på lagom avstånd.

Såna här stryker alltså omkring utanför knuten...

Antar att ni är många som precis som jag tittar på Mia på Grötö. Hon är lika bra som vanligt, Mia! Tabita är ju också i sitt esse när hon tatuerar gamlingarna på hemmet :). Har ni inte sett det, finns alla programmen på svtplay. Vi tittar en hel del på svensk TV, mycket på grund av att programmen här är så dåliga. Nyheterna är så dramatiska så jag blir alldeles matt av att titta på dom. Det kan pratas om en basebollspelares flickvän, som kanske varit otrogen i en halvtimma för att sedan tas upp igen med senaste nytt (som kan vara något i stil med att man hittat en avlägsen släkting som vill bi intervjuad men inte har något att komma med i frågan) en timme senare. Slår man på TV:n på dagtid kan man få se nåt så intressant som en advokat som sitter och dömer i otrohetsaffärer eller bilaffärer där olika parter är oense. Allt sker inför en publik som ömsom hurrar och ömsom buar ut de inblandade....De skulle behöva lite Mia här. Någon som kan göra saker med lite måtta, lagom liksom. Det ordet finns så klart inte på engelska, det är synd, det skulle behövas här.

 Det blev ingen snöstorm för oss, men ett rejält snöfall.

Väder, vals och vänner

För att manifestera att jag vill ha vår nu, så har jag uppdaterat bloggen med lite vårkänsla, hoppas ni gillar det!

Det är svårt att beskriva vilken årstid det är tänkt att det ska vara här nu. Ena dagen är det minus 10 strålande sol och vi åker skridskor och grillar ute, nästa dag är det 15 grader varmt och barnen springer i hoodies och spelar football, nästa dag är det i princip storm och regnet står som spön i backen. Hela hallen är en enda röra eftersom man ska vara beredd på olika väderlekar från dag till dag.Solen är i alla fall ett återkommande inslag här, det går nog inte mer än tre dagar i streck utan sol. Fantastiskt!

 

En solig dag i Central park

 

Tyra är som bekant girlscout och dessa girlscouts anordnar varje år en sweetheart dance, Winterwonderland ball även kallad. Tyra blev eskorterad av Andreas, båda fint uppklädda. Väl på balen, som hölls i en palatsliknande byggnad med kristallkronor och guldkantade stolar och bord, åts det middag och dansades. I mars är det min tur, då är det Mother daughter ball. Har som vanligt inget att ha på mig.....

 

Sweetheart med sin eskort.

Superbowl har ägt rum. Detta är alltså finalen i football league och är den största sporthändelsen på året alla kategorier sägs det. Landet står nästan stilla och så gott som alla amerikaner tittar på detta. Företagen pungar ut miljarder på att få med sin reklam i pauserna, så många som inte är intresserade av football tittar för att se de spektakulära reklamsnuttarna. Ärligt talat!! Jag som saknar reklamfri TV har väldigt svårt att förstå detta.... Såg en liten del av det bara för att få upplevelsen, men kan inte påstå att detb imponerade på mig. Dagen efter är det superbowl pyjamas day i skolan, så idag ska alla ha pyjamas på sig.

Både Alvin och Tyra blir säkrare och säkrare på engelska hela tiden och de börjar få ett bättre och bättre socialt liv tack vare det. Tyra, som varit mer eller mindre anti att skaffa nya kompisar, trots att många vill leka med henne, har hittat två goda vänner Emily och Abby, som hon verkligen gillar och de har nu startat en "secret club". Alvin har några goa kompisar han också, Sean, som är ett par år äldre och bor på gatan och Elias i klassen, som är en lika stor sportnörd som Alvin och som dessutom spelar i samma fotbollslag. Det känns som om vindarna vänder lite nu vad gäller inställningen till att vara här, även om de fortfarande längtar efter Sverige.

I helgen värmde vi upp inför vår skidresa med att åka till Mountain Creek, 50minuter hemifrån. Om två veckor åker vi till New Hampshire en långhelg för skidåkning!

Bjudningar

En av de finaste händelserna häröver var en lördag när Alvin skulle på sin första inomhusträning på fotbollen. Han beklagade sig en hel del innan och hade svårt att äta för att han var nervös. Jag kände mig nästan hemsk som ändå skickade iväg honom. Men väl på plats spelade han hur bra som helst, fick en kanonbra tränare och trivdes som fisken i vattnet. Sedan kom han hem och bara fånlog och sa att det var det roligaste på länge. Det går bara inte beskriva hur underbart det är när han övervinner sin nervositet och bara går in och kör! Och han blir bara bättre och bättre på detta hela tiden, min lilla kille! Nu har han varit där ett par gånger och redan andra gången kom tränaren fram till Andreas och talade om att Alvin borde spela i ett team eftersom han är lite för bra för den här enklare typen av träning. Det är nämligen så det fungerar här. Är barnet bra på något så ska det satsas oavsett ålder.....

 Fotbollsträning

Vi har varit hemma hos en familj som är Disneyfantaster, vilket var en upplevelse. Det är Andreas kollega och hans fru och de har med glädje tagit på sig att hjälpa oss att planera vår Disneyworld trip. När vi kom dit var det riggat med dubbla monitorer till datorn, dvd film och en stor hög med böcker och foldrar. Sedan gick vi igenom allt från boende till mat och åkattraktioner. Jösses, vad mycket det finns att säga om det stället om man är fantast. Vi var där i dryga tre timmar och det snackades inte mycket annat än Disney.

Vi har också varit hembjudna till våra tyska grannar, vilket var trevligt. Det är intressant vilka olika rutiner man har för en middag dock... Vi skulle vara där klockan halv sju och eftersom Claudia berättat för mig tidigare att de ofta kommer en halvtimme timme senare än utsatt tid, så såg vi till att vara lite sena. När vi kom dit fick vi lite att dricka och ett nybakt bröd, som smakade starkt av en massa olika kryddor, jättegott! Förrätten serverades nog närmare halv nio och desserten hade vi ätit när klockan var halv elva. Inte riktigt de tider vi (och speciellt inte barnen) är vana att äta middag. Det är så spännande att se vad man blir bjuden på när man blir bortbjuden här. Hos amerikanerna får man gärna affärsupplagd plockmat på engångsfat av plast först och sedan nån typ av kött och sallad på plasttallrikar. Här  blev vi bjudna på pilgrimsmusslor med grapefruktsås till förrätt och helstekt fläskkött i ugn med rotfruktsgratäng till varmrätt. Allt serverat på designade fat, glas och bestick. Dessert skulle jag ta med och då tänkte jag gå på ett säkert kort och gjorde kladdkaka med vispad grädde. Tyvärr har jag fortfarande inte blivit vän med vår ugn och kakaon jag fått tag i var jättekonstig, så den blev inte speciellt kladdig och kändes bara helt kass. Det är ju underbart ändå att kunna gå över bara så där och i princip krypa hem, eftersom det är så nära. Tänk att vi ska kunna göra det med brorsan och Ulle när vi kommer hem. Jo, men visst, vi ska bli grannar! DET är det bästa som hänt på länge!

Jonas utanför sitt nya hem

Vardagsblaj

Ja, då var vardagen igång igen då. Den har verkligen både för- och nackdelar och om inte den fanns hade man ju inte uppskattat de speciella tillfällena som vi inte kallar vardag. Förresten vad är ordet för vardags motsats...? Fest kanske, men det känns inte rätt i det här sammanhanget...
Jag tror att jag uppskattar vardagen mest i vår familj, kanske för att den aldrig är riktigt vardag. Jag har det för bra för mitt eget bästa befarar jag ibland, det skapar ju ett beroende att leva så här!

Barnen uppskattar inte vardagen lika mycket, med alla läxor och andra krav som den innebär. Vi har hamnat lite i ett dilemma nu angående deras läsning. Ska vi läsa på svenska eller engelska? Hittills har vi läst en hel del engelska böcker för att ösa på med ord, så att de lär sig alla uttal, men nu har vi börjat noja oss över att de kanske är för dåliga på att läsa på svenska. Inte ska det vara lätt här i livet. Eftersom jag lever mitt liv i gråzonen och oftast har sista ordet när det gäller den här typen av frågor i vår familj så blandar vi nu.....

 En annan del av vår vardag är vår grannes hund, en helgalen boxer, som aldrig får vara inne. Varje morgon binds hon fast utanför huset och där går hon sedan runt hela dagen och skäller så det ekar. Då och då rymmer hon och som det muskelpaket hon är, så stoppar man henne inte i första taget. Andreas försökte när hon sprang rakt in i vårt hus, men hon forcerade honom och drog några varv inne innan hon drog vidare till nästa hus. Jag tycker mest synd om henne, men de andra grannarna är skitsura över hennes skällande, men eftersom hennes ägare är polis så är det ingen som vågar säga något. En granne sa: "What can I do? He`s a policeman". Va?!
 Det är lite svårt att förstå som svensk att poliser verkar ha så hög status här. Jag vet inte hur många gånger vår hyresvärd sa till oss medan vi flyttade in, att denna granne är polis och det återkommer folk till hela tiden. Om någon är polis så vet man det direkt, man pratar inte om en polis utan att påpeka hans/hennes yrke. Har aldrig hört någon säga "He`s a teacher eller she`s a lawyer" dock... Det intressanta är att i de här små byarna som vi bor, kan man ju inte direkt säga att poliserna gör så mycket machogrejer direkt. De dirigerar trafiken på morgonen när barnen går till skolan, de vaktar vid vägarbeten och trädfällningar och de sitter i olika hörn och spanar (på vad undrar jag?).

Under jul- och nyårshelgen konstaterade jag, Ulle och Elin att vi dricker alldeles för lite champagne, som ju förgyller vardagslivet. Jag har tagit fasta på detta tjejer. Idag är det fredag, ikväll blir det lobster och champagne!

Skål och trevlig helg!

Andra trevliga saker i vardagen:
 Här grillar vi marshmallows till Smores, som vi just fått introducerats för oss.

Och så här ser Smores ut när den är klar, mums!