Väntan

Jag trodde nästan det var hemlängtan som hade infunnit sig ett tag, men det är inte hemlängtan, bara frustration över att allt inte alltid är lika enkelt här som hemma. jag inser just nu hur lätt det skulle vara att bo hemma i Åkered och skicka barnen till samma gamla skola som de gått på i två år. Nu går vi här och väntar och väntar på att få börja skolan, samtidigt som alla känner en viss oro över att Alvin och Tyra ska lämnas i skolan långa dagar utan någon som pratar deras språk.... Jag är ändå helt övertygad om att de kommer fixa det hur bra som helst, bara de inte hänger upp sig på att vilja ha med mig. Jag får nämligen inte vara med hur som helst. Jag kommer få vara med efter en stund den första förmiddagen och titta till de till lunch första dagen, sedan förväntas de vara med som vanligt. De ska få en "buddy", en kompis, som fungerar som guide för de och visar allt som de behöver veta i början, tar hand om de på rasten och så. Det är ju kanonbra! Imorgon ska vi på en rundtur på skolan med alla andra nya barn och sedan börjar de på riktigt nästa torsdag.

I väntan på att skolan ska börja och för att jag och barnen inte ska ha ihjäl varandra på dagarna, så försöker vi ha en aktivitet varje dag. Idag var vi på museum, en dag cyklade vi till biblioteket och en annan hade vi grannarna här på Swedish cinnamon buns (svenska kanelbullar). Vi introducerade våra vänner i begreppet fika, som de aldrig hört talas om. Vi pratade också om att vi cyklat till biblioteket, en sträcka på ca 3-4 km och oj vad förvånade de blev! Var Alvin och Tyra med? Blev de trötta och fick vila??

Jag har fått min första amerikanska facebook vän, grannen Kristina, som dessutom har bjudit in mig till en grupp som skolans föräldrar startat för att ta reda på vem som hamnat i vilken klass. Det gjorde att jag fick kontakt med några killmammor, vilket känns viktigt. Förhoppningsvis kan vi träffa några innan skolan börjar.

Idag var vi i en poolbutik som hade utförsäljning nu i slutet av säsongen. Vi köpte massa poolleksaker och badskor till barnen. Det gjorde att de senare på kvällen kunde gå ner och bada i bäcken. Bäcken forsar fram så det blev värsta Liseberg när de for fram i sina badringar en bit för att sedan gå upp på land springa tillbaka och åka forsen ner igen. Jag hade aldrig satt min fot i bäcken oavsett badskor eller ej, men de tyckte det var kul! Tidigare idag hittade barnen en minibebissköldpadda i samma bäck, som de tog upp och hade en stund i ett akvarium, sånt känns exotiskt!

En hel del besök är inbokade redan, i början på oktober, svärföräldrarna, slutet på oktober Catrine och till jul Jonas, Ulle, Elin och Peter. Detta går vi nu och ser fram emot, känns lagom att snart få besök!

Har fått påbackning om att jag inte visat huset ordentligt i bloggen. Jag ska samla på mig lite bilder så ska ni få en genomgång framöver.

Suddig forsränning, svårt att få bra kort när de far fram så fort...

Brev

Idag kom brevet som alla föräldrar tydligen spänt väntar på. Det som talar om vilken lärare deras barn får under kommande år. Alvin och Tyra får Ms Cafarella. Hon har arbetat som lärare i 35 år och har en hundvalp, det är väl det vi vet om henne så här långt. Antar att hon fick de svenska barnen på grund av sin erfarenhet..... Hur som helst så ringde hon oss nu ikväll och ville bara säga hej och välkommen till skolan och att det är hon som ska bli deras fröken. Hon kommer skicka ett personligt brev till helgen. Hon verkade rejäl och stadig, ingen gulligullfröken direkt, men reko. Hon berättade också att Alvin och Tyra kommer få varsin fadder, en klasskamrat som visar de hur det går till på skolan i början och tar lite hand om de, låter bra och det kommer de verkligen behöva. Jag frågade henne om jag kunde vara med första dagen och för hennes del kunde jag absolut det men hon skulle bara kolla med rektorn så det inte var emot några direktiv.

Häromdagen var vi tvungna att hitta på något tyckte jag för att komma hemifrån. Tyras gymnastik har uppehåll denna veckan, så vi har inte så mycket för oss. Jag surfade lite på nätet och hittade Childrens museum. Det var ett ställe där de byggt upp lekmiljöer i ett gigantiskt rum, som de delat upp. På et ställe fanns en stor brandbil och bredvid hängde kläder i barnstorlekar, som liknade riktiga brandmannakläder och hjälmar. Det fanns helikopter att köra, ett slott att bo i, en affär att handla i, en indianby att bo i och massa mer. Stället påminde en del om det som jag tror heter Barnens hus i någon grannstad till Skövde. Barnen tyckte det var hur kul som helst. Man betalade för en hel dag och det var helt okej att vi tog en stämpel och åkte iväg för lunch för att sedan komma tillbaka och leka. Dit kommer vi åka fler gånger!

 Tyra tar emot ett samtal till pizzerian och Alvin kokar kaffe på maten till mig.

Idag fick vi ett fantastiskt brev från Sverige! Det var Pia´, vår härliga granne i Åkered, som skickat Marabou choklad och Wettextrasor. Hur underbart som helst! Vi kalasade allihop på choklad till fikat och första Wettextrasan tjänstgör redan. Dessutom var det ett brev med och det är ju så kul att få. Chokladkakorna hade nog haft det tufft värmen för de var mer flytande än fasta när vi fick de, men vem bryr sig om det när man får gochoklad från Svedala? De fick ligga en stund i kylen och sedan var det bara att njuta!

Chokladfest!

Söndagskväll

Söndag kväll och här sitter jag och lyssnar på gamla godingar av Bo Kasper. Vi har just avslutat middagen, som idag blev den supergoda laxsoppan från Tyras egen receptbok. Alla i familjen älskar den.

Lördagen spenderade vi på Manhattan, vi prövade att åka buss in. Det funkade hur bra som helst, men det tog lite längre tid än vad som stod i tidtabellen, ca 55-60 minuter. Känns bra att veta hur det funkar att ta bussen när man sedan får gäster som vill åka in. Vi gick en sväng på marknaden, som verkar ställas upp på lördagar eller helger eller så, väldigt mysigt. Jag köpte en plånbok för 40 spänn, Andreas köpte två för 60. Vi var också i Nintendos affär som kallas Nintendo world eftersom man kan pröva alla möjliga spel därinne och faktum är att lokalen liknar mer en spelhall än en affär. Vi gick vidare till Lego butiken och köpte lego, lite billigare än hemma, och fortsatte sedan till Rockefeller center för att åka upp de 65 våningarna och titta på utsikten, wow! Tyra började gråta i kön för att hon blev nervös över att hon skulle få svindel....

 Busstur (lite suddigt eftersom det skakade något vansinnigt!)

Min nya plånbok

Idag har jag sprungit en sväng, putsat fönster och varit på kalas med Alvin och Tyra. Andreas spenderade ungefär hela den tiden jag gjorde detta med att rengöra efter att han lyckats glömma eller slå på gasolen till grillen så den stått och läckt hela natten. Det stank ute på altanen och någon konstig vätska hade runnit ut överallt. Nu är det i alla fall rent igen. När jag sprang lyssnade jag på Soran Ismails sommarprogram, lyssna på det och betänk att killen är dryga 20.

Sorans sommarprogram

Alvin och Tyra var idag bjudna på kalas hos våra Volvovänners son, Pontus. Kalaset ägde rum på ett slags gym, där det annars bedrivs bootcamps. Båda barnen älskade det, det var lianer, ballonger, hinderbanor, studsmattor och så klart svenska kanelbullar och tårta med äkta riktig grädde och jordgubbar. Mums!

 Alvin kör hinderbana med ballong som ska hållas i luften

Körkortläsandet är över

Sitter här med huvudvärk efter att ha varit utan kaffe hela dagen och spenderat tre timmar på stället där man utfärdar körkort. Idag var dagen då vi skulle göra körkortsprovet. Vi hade bestämt dag med vår relocator, Pamela, så när vi i förrgår insåg att vi läst på fel frågor dittills, var det bara att plugga järnet på de riktiga i två dagar. Jag var rätt nervös och Andreas lugn som vanligt imorse när vi lämnade barnen hos våra svenska Volvovänner. När jag väl satte mig och gjorde provet förstod jag att detta är ytterligare andra frågor än de jag läst på. Visst, flera var från de formulären vi läst på men långt ifrån alla. Som tur var fick man skippa, skjuta upp frågorna ett tag om man ville och tack vare det klarade jag mig. Andreas, som satte sig och påbörjade provet en stund innan mig, satt fortfarande kvar när jag gick ut.... Han som sa till mig strax innan "sitt inte och värk på frågorna nu, kör bara på som du gör hemma". Efter en bra stund kom han ut och då hade han med nöd och näppe klarat sig. Man skulle ha 40 rätt av 50 frågor och när han svarat på 39 och hade en kvar så hade han ingen aning och fick chansa, 25% chans alltså och han prickade rätt. Han borde köpa en lott idag! När provet var gjort köade vi lite till och sedan hade v körkorten i vår hand. Så nu när Bina undervisar barnen kan jag blogga, läsa eller göra annat framöver, grymt skönt!

I förrgår hade jag besök. Det hör inte till vanligheterna numera, så det var kul! Claudia och hennes två barn Silas och Anna var här. De bor tre hus bort från oss och de är här från Tyskland för att Claudias man arbetar för Mercedes, så de är här i tre år. Ganska komiskt. Silas och Anna är två respektive ett halvår, så de är små, så det är inga direkta lekkamrater för Alvin och Tyra, men för mig och Claudia var det trevligt att träffas och prata och dricka kaffe (amerikanerna gör ju inte det...)

Tyra har nu blivit en Panther i gymnastiken. Det innebär att hon fått en plats i ett gymnastikteam, att hon får (läs vi får köpa) dräkt och skydd och grejer och från och med september ska hon träna tisdagar och fredagar. Hon älskar sin gymnastik och frågade mig om det gick bra att hon går tre dagar i veckan istället för två....

Ikväll blir det drink för att fira körkortet! Skål!

 

Heja Sverige!

Helt svettiga var vi, jag och Alvin när vi tittade på matchen idag mellan Sverige och Ungern. Vem kunde tro att handbollsherrarna skulle gå så långt? Vi har inte sett någonting där Sverige deltagit hittills förutom simning. Här visas de sporter USA vinner, vilket är typ alla som Sverige inte är bra i.... När vi var inne på webbsidan för TV kanalen som sänder OS var det inte helt lätt att hitta handbollen, men när vi väl gjorde det fanns det också en ruta som de kallade "how to play the game".... Nej handboll är ingen stor sport här! Vi har i alla fall plockat fram Sverigeflaggan vi köpte till fotbolls EM och viftar med över hela vardagsrummet.

Heja heja!!

 Vi har grejat en hel del i huset med sånt där som inte syns, typ fixa i ordning stänger så vi kan hänga kläder i garderoberna (man undrar vad de använt vissa garderober till när man tittar in i dom, det finns inget att hänga eller lägga saker på). När jag höll på som bäst häromdagen irrade Tyra runt mina fötter och hade inget att göra, tills hon kom på att hon hade tappat en tand häromveckan. "Hmm, just det, nu ska jag se om tandfeén verkligen finns", sa hon och gick iväg en stund. När hon kom tillbaka med ett litet plastglas med vatten i sa hon "NÄ, det var det jag visste, hon finns inte!" "Det kan du väl inte veta, du har ju inte haft framme glaset så länge" sa jag. "Du tror inte jag fattar, jag gömde glaset i en en av flyttkartongerna för flera dagar sedan när du och pappa inte såg för att jag skulle se om hon verkligen finns eller om det är ni som lägger pengarna i glaset och det är ni annars skulle det varit pengar häri nu". Jaha så var det med det, ingen idé att argumentera emot längre alltså....

Nu när Mia boken är utläst har jag fått låna Barrack Obamas bok, Min far hade en dröm. Den gav han ut långt innan han blev president och handlar om hela hans uppväxt fram till han blev den första svarta att bli invald i någon Law grej här i USA. Intressant bok, som både handlar om honom själv och hans familj, men också de svartas situation i USA. Har du inget att läsa är det en rekommendation!

I alla fall, när den svettiga matchen var över och vi tittade ut och regnet såg ut att fortsätta ett tag till bestämde vi oss för en shoppingtur. Andreas behövde byxor till jobbet. Vi drog iväg till en stor outlet, Woodbury i New York, som i mångt och mycket liknar Freeport i Kungsbacka, förutom att det är oerhört mycket större. Vi hade inga ambitioner att tokshoppa men behövde komma ut och det är ju precis sådana gånger som man faktiskt hittar lite grejer. Vi shoppade loss ordentligt och alla var supernöjda när vi tre timmar senare åkte hem! Mitt bästa köp, ett par urmjuka pyamasbyxor att hasa runt i här hemma på kvällarna!

Alvin fick en Ulrik Munther keps, som han var helnöjd med!

Semester

Nyss hemkommen från några semesterdagar på stranden i Cape May njuter jag av antagningsbeskedet från NTI skolan. Jag vann kampen, som i och för sig inte blev så hård! Nu har jag fyllt i ansökan om studiemedel så vi får se om jag får en liten peng i bidrag också....

Cape May var ett trevligt ställe på sydspetsen av New Jersey! Långa sandstränder med härliga vågor som emellanåt slog omkull barnen och oss när de rullade in  med enorm kraft. En av dagarna åkte vi till grannbyn Wildwood och gick på vattenpark och nöjespark. Vattenparken var kul och jag lyckades avvärja de allra värsta åken för egen del, men Andreas ställde som tur var upp, för barnen ville ju.... När vi sedan skulle åka bergochdalbanor, var vi tvungna att åka med båda vuxna eftersom barnen inte helt och hållet uppnådde den längd man skulle ha. Man kan väl lugnt säga att reglerna för vad en åttaåring får åka här och på Liseberg är vitt skilda! Höjdskäcken, som Liseberg kräver att man är 140 cm lång på, kunde Alvin och Tyra åka ensamma.

Jag var med om flera nära döden upplevelser i rad och jag skojar inte när jag skriver det! Det var horribelt! I en av de började jag gråta när det var klart och jag hade suttit och blundat mig igenom hela turen och Tyra sitter så hon knappt syns i den stora sitsen bredvid mig och tjuter att hon nog faktiskt är minst av de som får åka den här, ha ha.... "Jag gör det här för er skull bara så ni vet, men jag kommer aldrig göra om det", talade jag om i falsett efteråt. Barnen bara jublade, flabbade och sa "DEN var GRYM"! Yeah, right!

På vägen åkte vi på sjufiliga vägar och hela tiden flödade trafiken, det var aldrig perioder med få bilar, man undrar var alla kommer ifrån. En intressant spaning var husbilarna, som hade sina personbilar på släp, det liksom spär på bilden av att amerikanen inte kan leva utan sin bil.

På kvällarna promenerade vi i den lilla pittoreska staden eller gick till stranden och kastade frisbee, som barnen fick som tallrik när de beställde mat på vår närmaste restaurang. Där hade de också liveband som spelade reggie och en stor brasa som sprakade hela kvällen. Där tog vi en öl och slappade innan vi la oss i vårt lilla hotellrum.

Nu är vi hemma igen och faktum är ju att vi just nu inte har jättestort behov av att åka bort, borta bra men hemma bäst känns som ett bra uttryck även om hemma just nu är borta....

Tyra var med och spelade frisbee i fem minuter, sedan var hon för en stund försvunnen, innan vi hittade henne uppflugen i livvaktstornet en bra bit bort...

Plugg

Barnen är nu inskrivna i skolan, det enda som fattas nu är ett läkarintyg på att de är friska, så det ska vi fixa någon dag. Vi ska åka tillbaka för en rundtur i slutet på augusti så att de får titta runt i klassrummen. Ska bli rätt skönt när vi är igång med skolan och barnen får ett socialt liv, samtidigt som jag börjar inse att en dagarna här kommer bli ett pusslande. Bina (engelskaläraren) ska komma två dagar i veckan och läsa läxor med barnen, Alvin kommer ha fotboll två dagar i veckan plus match och Tyra gymnastik två dagar i veckan. Själv ska jag läsa ESL (english as a second language, typ SFI fast här...). Det ska bli så skönt att komma ut lite och träffa folk och prata lite mer engelska.

När vi klev ut från skolan hade vi med oss en lång lista på saker Alvin och Tyra ska ha med sig när de börjar skolan, här får man inte pennor, sudd, papper och annat, det får man köpa själv. Tack och lov för google translate. Art smock betyder typ förkläde har jag lärt mig idag och det ska de ha med sig.

Själv pluggar jag just nu för fullt till teoriprov för körkort. Om man bor här så måste man ha körkort för New Jersey, men eftersom vi har körkort från Sverige så räcker det att göra teoriprovet. Oj, vad jag hade svårt att förstå frågorna i början, men nu har det börjat fastna lite, som sagt, tack och lov för google translate! En annan fight jag går just nu är den med komvux hemma. De prioriterar inte sådana som jag eftersom jag har högskoleutbildning och jag har hittat några kurser jag gärna skulle vilja gå via dom, som Göteborg  sa nej till innan jag åkte. Men tack vare att jag nu är skriven i Öckerö kommun så har de i alla fall hjälpt mig en bit på väg, så nu håller jag mina tummar för att detta ska gå, annars blir det en flummig träningslärakurs, om jag inte kommer in på universitetet.

Tyra har shoppat ett nytt linne som hon gärna ville skulle komma med på bloggen, så här är det!

Fiskenoja

Just nu kretsar det mesta i vår familj kring fiske. Alvin har en förmåga att få hang ups på saker han är intresserad av emellanåt och då kan han inte tänka på mycket annat. Just nu är det fisket. Vi vänder på stenar för att hitta mask, vi åker till zoobutiken och köper mask, när det är för torrt, vi samlar småfisk för att agna med, vi trär på flöten i parti och minut, vi trasslar upp trassel och vi tittar på gamla avsnitt av fiskeprogram på svt play och tv4 play. Idag ska vi packa fikakorg och gå iväg till ett nytt ställe för att pröva lyckan, masken är samlad, flötena är på och Alvin är hur redo som helst.

Häromdagen köpte vi lite poolleksaker att ha i poolen, bland annat några flytande rör. Dessa använder barnen nu som fiskespön. Den ena sitter på pooltrappan och "kastar" och den andra tar på simglasögon, simmar under vattnet och fångar spöt. Vi har till och med gjort ett eget TV program om när Tyra fångar en ful fisk på dryga 30 kilo....

Idag pratade jag med Brian i telefonen. Brian är fotbollstränare i Arsenal som laget heter här. Han kan behöva en kille till så Alvin får komma och pröva att spela i hans lag, för att se om han platsar... Alvin är inte helt ointresserad, vilket gör att jag pushar lite. Jag vet ju hur kul han kommer tycka det är. Dessutom består laget av killar mellan åtta och tio år, så det kommer nog att passa honom fint. Kostnaden för det hela är $400 i värsta fall i månaden och $100 för dressen. Jösses, jag blir svettig av dessa aktivitetspriser. Det får räcka med en per man!

Det är lite skillnad på allvaret i sporterna här och hemma. En kväll när vi satt och åt på altanen hörde vi någon som med värsta vibratot sjöng nationalsången i parken intill, det var också världens pådrag på steoron, så vi tog för givet att det var stormatch på gång. Vi tog cyklarna och åkte dit! De som spelade var elvaåriga tjejer från det lokala laget i grannbyn Old Tappan....