I söndags åkte hela familjen in till city, där vi delade upp oss tjejer och killar. Tyra och jag flanerade runt och småshoppade tills vi var alldeles slut i fötterna och Tyra bad om att få åka hem. Andreas och Alvin däremot fick hänga i hela dagen eftersom de hade biljetter till matchen mellan New York Rangers och Washington Capitals i Madison Square Garden på kvällen. Det var ju tur att de hade tid på sig, så de hann att handla lite merchandise.... Matchen slutade oavgjort och gick till förlängning, som gick till straffar. Tyvärr förlorade Rangers och Alvins besvikelse var stor ( mest på grund av att hans bästa kompis här hejar på Capitals...). Sent, ända in på natten kom han dock hem ganska nöjd ändå att få ha sett alla dessa stora stjärnor, som han så länge längtat efter.
Vi äger två Ipads i den här familjen och den ena brukar alltid stå på ett och samma ställe, medan den andra har en tendens att följa med olika personer runt i huset, så den får man ofta leta efter. Eftersom den mobila av de två är den vi skypar på, så sprang jag runt och letade efter den som vanligt häromdagen när jag skulle skypa. Till slut hittade jag den på toaletten (ärligt talat, där har inte jag lagt den!) och ivrig som jag var öppnade jag luckan för att sätta på den direkt. Samtidigt fipplar jag självklart till det så att jag tappar hela härligheten i klinkersgolvet..... Med displayen neråt..... Hela kortsidan krossades. Efter några inte så väl valda ord lugnade jag ner mig och insåg att den trots allt fungerar fortfarande. Nu har jag köpt en täckfilm och satt på så att man inte ska få flisor i fingrarna när man tar i den och det fungerar kanonbra. Att laga den kostar enligt de som vet skjortfabrik, så det är inget alternativ.
Vi har börjat pussla ett 2000 bitars pussel - det håller oss sysselsatta ibland när eftermiddagarna blir långa
Denna veckan slutar barnen klockan ett istället för tre, eftersom det är utvecklingssamtal för alla under dessa dagarna. Jag måste säga att en intressant iakttagelse (som man gör när man är lite förskole- och skolskadad som jag) kring skolan här är att de inte för fem öre anpassar sig efter föräldrar och deras eventuella pusslande, som faktiskt en del håller på med även här. Vi får anpassa oss efter skolan i många fall. Man stänger skolan tidigare med jämna mellanrum, lämnar ut tider för utvecklingssamtal mitt på dagen, schemalägger test så att barnen missar sin enda 30 minuters gymnastik på veckan, ringer 5,30 på morgonen för att meddela att skolan öppnar tio för att det har snöat en centimeter, tar en vecka på sig att få igång elen då den gått i en storm, så skolan måste stå stängd en vecka och ifrågasättande av skolan förekommer i princip aldrig, skolans ord är inte lag men slår högt. Detta går ju an för oss som har en förälder som är hemma, men det hade funkat rätt dåligt med det liv man levde hemma. Å andra sidan..... Många gånger har jag faktiskt tänkt att fasiken vad mycket lättare det måste vara att driva en skola här. Man kan ta sig friheter på ett annat sätt och behöver inte slå knut på sig själv för att tillmötesgå alla föräldrars eventuella åsikter och olika situationer. Här finns det tid att planera och strukturera så att det kan drivas en riktigt bra skola. Herregud, hemma är det liv för att man vill stänga förskolan två timmar tidigare en gång i månaden för att kunna ha möte hela personalgruppen på en gång på tider på dygnet då man orkar få något gjort.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar