Lagom är bäst

Häromdagen kom barnen hem från skolan med var sitt papper från polisen. Det var ett formulär som vi skulle fylla i med personuppgifter, hårfärg, ögonfärg mm. Detta skulle sedan tillsammans med foto och fingeravtryck arkiveras och användas till ett slags identifieringskort om de skulle komma på avvägar...Hur förklarar man för en åttaåring att de ska fotas och lämna fingeravtryck för att polisen ska kunna hitta de om de försvinner?! Dessutom har alla rutiner för lämning på skolan ändrats med anledning av skolskjutningen i Newtown. Ingen vuxen som inte arbetar på skolan får under några som helst omständigheter vistas i skolan utan att först anmäla sig. Därför ställer nu leden upp utanför klassrummen istället för i gymnastiksalen på morgonen och föräldrar får inte följa sina barn in. Att ändra den rutinen tyckte jag var jättebra, fast av en helt annan anledning: det är fruktansvärt att behöva stå och vänta med 120 gapande barn i en gymnastiksal det första man gör på morgonen. Jag förstår att amerikaner är rädda av sig när de växer upp med all den här skräckpropagandan som hela tiden sprids bland barnen! Och så är en stor del av de vansinniga för att Obama vill strama åt automatvapenlagarna. Helloooo..?! Vad sägs om lite sans och balans?

När vi för ett tag sedan var i Svenska kyrkan passade vi på att låna lite svenska böcker. En av böckerna vi valde var Fem gör ett fynd. Jag och Tyra läser boken nu och hon älskar den, hon skrattar högt när hunden Tim hjälper till att jaga iväg de onda figurerna och hon kryper lite nervöst närmare när gänget letar sig ner i mörka hålor i marken. En alldeles lagom spännande bok i Tyras smak. Boken är skriven 1960 och Tyra, ett barn av 2000-talet uppskattar den verkligen!

Vi bor som jag nämnt tidigare nära naturen och har stött på många olika djur. Nu under vintern har det mest varit hägern som hållit sig i närheten, alla stora rovfåglar som vi fortfarande inte vet arten på och även en och annan ekorre visar sig fortfarande. Det som däremot är nytt nu i vinter är en coyote (prärievarg på svenska) som stryker på andra sidan floden. Idag när jag kom hem stod det två stycken och stirrade in i vår trädgård. Ganska mäktigt faktiskt. Fick lära mig häromdagen att smugglare ofta kallas coyote här och det grundar sig i att djuren är duktiga på att röra sig långa sträckor utan att bli upptäckta. När jag pratade med min engelskalärare, Bina om det hela sa hon lugnande att de inte är farliga så länge de inte har brist på mat och du har en liten hund, katt eller bebis.... För min del får dom gärna stryka omkring här, bara dom håller sig på lagom avstånd.

Såna här stryker alltså omkring utanför knuten...

Antar att ni är många som precis som jag tittar på Mia på Grötö. Hon är lika bra som vanligt, Mia! Tabita är ju också i sitt esse när hon tatuerar gamlingarna på hemmet :). Har ni inte sett det, finns alla programmen på svtplay. Vi tittar en hel del på svensk TV, mycket på grund av att programmen här är så dåliga. Nyheterna är så dramatiska så jag blir alldeles matt av att titta på dom. Det kan pratas om en basebollspelares flickvän, som kanske varit otrogen i en halvtimma för att sedan tas upp igen med senaste nytt (som kan vara något i stil med att man hittat en avlägsen släkting som vill bi intervjuad men inte har något att komma med i frågan) en timme senare. Slår man på TV:n på dagtid kan man få se nåt så intressant som en advokat som sitter och dömer i otrohetsaffärer eller bilaffärer där olika parter är oense. Allt sker inför en publik som ömsom hurrar och ömsom buar ut de inblandade....De skulle behöva lite Mia här. Någon som kan göra saker med lite måtta, lagom liksom. Det ordet finns så klart inte på engelska, det är synd, det skulle behövas här.

 Det blev ingen snöstorm för oss, men ett rejält snöfall.