Herregud, här daltas det inte med barnen minsann. Imorse när vi kom till skolan, var hela skolgården full med barn och föräldrar och när vi letat oss fram till ledet där Ms Cafarella stod i sin gröna klänning, förklarade jag att Alvin är lite nervös (han hade gråtit en del redan på morgonen och tårarna hängde fortfarande tunga i ögonen) "I can see that" sa Ms Cafarella lugnt och hälsade på honom och sa att allt skulle bli bra. "Du kan komma klockan elva och berätta om Sverige och sedan vara med över lunchen, sedan kan du gå igen", förklarade hon. Jag berättade snabbt för Alvin och Tyra hur det skulle bli och sedan gick ledet in. Alvin vinkade sju gånger på tjugo sekunder och Tyra talade om för Alvin att hon finns här hos honom hela dagen (gullefjun). Som tur var stoppade grannen mig på vägen ut från skolan, hon är från Ryssland och har varit bortrest hela sommaren, så vi har inte hunnit prata, men hon var nog lite intresserad av kontakt (vilket jag kan förstå, hon verkar ha lite egna åsikter om det mesta). Hade inte hon stoppat mig hade jag förmodligen börjat lipa där på skolgården.
Nu sitter jag här hemma själv i alla fall och dricker kaffe och inväntar att klockan ska bli elva. Och jag får faktiskt säga att det känns lika bra att ta tjuren vid hornen så här första dagen, annars hade det jobbiga bara kommit imorgon. Det kommer det ju göra ändå, och på måndag och på tisdag och på onsdag..... Alvin kommer nog inte släppa det här på länge, han hatar att inte kunna göra sig förstådd!
Hur som helst, vi har hamnat på en fantastisk skola, Roberge school och många av föräldrarna verkar supertrevliga, så det finns hopp om skollivet!
En nervös kille och en sur tjej, som tycker mamma är pinsam när hon tar kort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar