9/11

Det har inte gått många dagar med så kallad vardag ännu, men jag känner att jag kan vänja mig vid detta! När jag lämnat barnen på skolan, går jag ut och springer eller går  och när jag duschat pluggar jag i solstolen med en kopp kaffe. Kanske åker jag och handlar, uträttar nåt ärende, ringer nåt samtal, tar en fika med någon granne. Ett ganska soft tempo, som passar mig utmärkt just nu! Det är nog tur att jag får softa på dagarna för när Alvin och Tyra kommer hem är de givetvis trötta av alla intryck och av att inte förstå hälften av vad som sagts under dagen, Alvin ålar runt i huset som en osalig ande i jakt på något att göra och Tyra gormar gärna till höger och vänster. Då är det rätt skönt att ha lite tålamod att ta av!Annars trivs barnen i skolan. Det är väldigt organiserat och lite raster vilket de än så länge tycker är bra. Alvin är lite ledsen när jag går men finner sig så snart jag är utom synhåll. De förstår mycket mer än vad både jag och fröken trodde att de skulle göra och de berättar en hel del om hur dagen varit. Idag berättade de att de satt upp en lapp på bänklocket och där kan man få stjärnor. "Elias fick en stjärna idag", sa Alvin," undrar varför!"

Här står alla föräldrar för att hämta ut sina barn som kommer på led för att bli överlämnade.

Jag är igång och pluggar för fullt nu. Logistik är riktigt kul! Eller, det är riktigt kul att läsa. Nu när jag inte har några måsten och väljer själv så är det toppen! Att dessutom läsa något helt annat än det jag tidigare gjort är kul! Jag kan riktigt begrava mig i mina uppgifter nu när jag har tid och lust!


Jag har lärt känna en ny tjej, min granne faktiskt, ryskan som haffade mig på skolgården första dagen. Vi bor i husen bredvid varandra och eftersom hon är ryss så dricker hon också kaffe. Hon är väldigt stolt ägare till en espressomaskin (verkar inte vara helt vanligt att man har det här). När vi sågs igår berättade hon om sina intryck av att vara ryss i USA. Hon kom hit som sextonåring med sina föräldrar till Brooklyn, en del av Brooklyn som enbart bebos av ryssar. Där växte hon sedan upp gifte sig med sin rysk man och flyttade hit till Jersey. Hon är i min ålder och har fortfarande inga amerikanska nära vänner, hennes vänner är asiater och europeér. Hennes intryck är att det är väldigt lätt att småsnacka och att de är väldigt välkomnande, men inte att komma de nära.Hon har väldigt många gånger fått höra "vi måste ses" och våra barn måste ha en playdate", men ingen hör av sig. Även hennes vänner har samma upplevelse. Känns riktigt sorgligt! Hon förbarmade sig i alla fall över mig och bjöd in mig på kaffe och det kanske var tur att det var just ryssen jag träffade.... :)

På morgnar och kvällar börjar vi känna av hösten nu, i morse hade vi ett lägsta rekord på termometern på 11 grader, men på dagarna kan man fortfarande sitta i solen om det är fint och jag passar på. Jag kommer verkligen sakna den här underbara sommaren när den går över i höst, även om det ska vara en fantastisk tid det också.

Idag är det den nionde september och det uppmärksammas så klart på flera vis. På TV sänder de minneshögtider och barnen skulle ha med sig en del till en kedja som de ska sätta upp på skolan, som en symbol för att vi alla hör samman. Själv läser jag mest svenska nyheter på GP och Aftonbladet och idag gläds vi åt att de svenska journalisterna blivit friade från sina fängelsestraff i Addis Abeba!