Hemma igen och har snart arbetat en vecka. Visst är det kul att jobba, men just nu är det svårt att motivera sig! Dessutom hänger frågan om mitt yrkesval verkligen är rätt,över mig som ett grått moln.... Jag måste verkligen komma ihåg hur det var att sitta och våndas över att organisationsplanen inte vill bli perfekt den här gången heller eller att ännu en förälder är arg för att det är för mycket barn i barngrupperna. Har en känsla av att jag kommer att glorifiera jobbet ganska ordentligt over there, men jag har lovat mig själv att ta en ordentlig funderare på om det verkligen är det här jag ska göra. Tanken är att jag ska läsa lite eftersom man då både får barn- och studiebidrag och det är ju rätt sköna extrapengar. Blir nog inget avancerat men alltid kan man väl använda nåt.
Idag åt jag Pågens kanelsnurror, som så många gånger förr. När jag satt där och mumsade drömde jag mig bort till en varm dag på stranden med måsarna skränande och smakern av salt i mungipan, då vi nästan alltid har en påse kanelsnäckor i piknik korgen. Jag insåg för första gången på allvar att det finns en del att sakna. Inte så att jag inte fattat det förut, men jag har en förmåga att bara titta framåt och fokusera på allt positivt med det nya och då glömmer jag det jag lämnar. Ska bli intressant att se vilka saker det är jag verkligen saknar när jag är på plats....
En sak är säker, jag ska börja baka bullar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar