onsdag 23 maj 2012

Ett dygn i Stockholm

Igår satte vi oss på tåget till Stockholm för att ansöka om visum. Vi hade bokat tid klockan halv tio idag onsdag. De som bokat hotell åt oss hade bokat Grand hotel... det var verkligen grant! Lite väl grant för min smak! Vi hade en tvårumssvit med balkong och utsikt över fjärden och slottet, hela hotellet var smyckat i rosa blomsterarrangemang för att uppmärksamma prinsessdopet, männen som arbetade där bar frack och var (verkade det som) tvungna att bära minsta påse åt en. Imorse var vi bara tvungna att gå ner till spaavdelningen klockan åtta eftersom barn bara fick vistas där mellan åtta och tio. Det var det vackraste spa jag varit på med fantastiska konstverk i mosaik och en lyxkänsla som är svår att återge!

Klockan halv tio var så familjen Nilsson på plats vid amerikanska ambassaden. Vi visste att det skulle vara lite kö och det var det. Vi insåg snabbt att varje person i kön ungefär genererade en kvarts väntan och med snabb överslagsräkning kom vi fram till att kötiden ungefär skulle vara två timmar. Jag tog barnen och gick en promenad. Inte långt bort var vattnet och utsikten över Djurgården. Vi promenerade runt och stannade på Strandvägen och tog en fika på någon segelklubb vi hittade. När vi kom tillbaka var det inte långt kvar i kön. Kön avslutades i en säkerhetskontroll och när den var passerad (tog väl tre minuter) gick man in på själva ambassaden för att vänta ytterligare. Men först var vi tvungna att visa att vi hade med oss alla dokument för att ansöka och då hade vi missat att vi skulle ha med en massa extra frimärken. Det var bara att traska iväg en kvart tjugo minuters promenad och köpa och komma tillbaka. Klockan halv två var vi klara och med tanke på värmen så var det rätt skönt!
Vid det laget hade Tyra sånt skoskav att hon inte kunde gå så hon gick runt barfota inne i Stockholm. Vi letade skor men hittade inga och till slut gav vi upp och åkte till Centralen. Så skönt det skulle bli att få komma hem! Tåget som skulle vara direkttåg på tre timmar lyckades bli försenat med en timma och tjugo minuter så hela dagen har känts som en enda lång väntan, men nu är vi äntligen hemma igen!

Utsikten från hotellrummet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar