Två dagar kvar och faktum är att det är rätt skönt att i denna tid av sentimental dimma, konstatera att det finns saker som jag inte kommer sakna här hemma. Idag skulle jag bege mig till vuxenutbildningen för att prata med en vägledare som enligt telefonsamtal kunde hjälpa mig med hur jag skulle gå till väga för att läsa på distans när jag är borta. Att ta sig dit var en bedrift eftersom regnet som öste ner kom snett framifrån, så jag fick hålla paraplyet lite framför mig så att jaginte såg var jag gick. Den typen av regn kommer jag inte att sakna! Väl inne på Vuxenutbildningen, så fick jag efter en stunds väntan träffa en person, som talade om att jag verkligen inte var en prioriterad person i deras ögon utan det är de som inte har någon utbildning alls. Det förstod jag, men frågade ändå om det fanns möjlighet för mig. Ja det gjorde det men jag var sist prioriterad och eftersom jag skulle bo USA, så var det förresten så att jag inte fick söka ändå trots allt, jag måsta vara folkbokförd i Sverige. Jag försökte då förklara att jag känner en person som bor i USA och studerar på komvuxnivå. När jag fick svaret att "det finns alltid någon som känner någon, det kan jag inte ta hänsyn till", väste jag fram tack så mycket och klev ut i det från sidan kommande regnet. Det där trånga, byråkratiska, kommunala, inrutade, oflexibla, icke serviceminded perspektivet och förhållningssättet som lite för många kommunalanställda har kommer jag inte heller att sakna! Jag satte mig på spårvagnen småsur och åkte hem. Då kliver en tjej in på spårvagnen tar upp sin telefon och ringer bilverkstaden som hon lämnat in bilen på i morse, hon kunde hämta den nu, men ganska snart för de stängde verkstaden strax. Hon talade då om att hon bara skulle ordna så att barnen blev hämtade på fritids, så kommer hon snart. Hon lägger på och ringer upp sin man. I vänlig ton berättar hon hur det ligger till med bilen och det vore bra om han kunde cykla och hämta barnen. Hon avslutar samtalet med "okej, det är lugnt jag fixar, jag hämtar de". Hon lägger på och vrålar "gubbjävel" högt och tydligt i vagnen varpå hon ringer upp fritids och i den allra trevligaste tonen man kan tänka sig berättar att det kört ihop sig lite och att hon hämtar barnen liiite senare idag. Jag flinade och tänkte, herregud vad jag känner igen mig och de situationerna kommer jag inte heller sakna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar